Pauline Lövgren gillar engagemanget som finns i Soo Shim och Elin Johansson sporrar. ”Hon är väldigt inspirerande och jag tror det är många fler än jag i klubben som har henne som förebild.” Foto: Roine Sandlén
Den som brukar läsa Norrans sportsidor känner säkert igen Taekwondotjejen Pauline. Det här var tänkt att handla mindre om hennes sport och mer om privatpersonen, men det visar sig vara ganska svårt att skilja dessa två åt och allt började i 8–9-årsåldern.
– Min syrra simmade och folk brukade fråga henne hur det gick med simningen. När de sedan frågade vad jag gjorde så hade jag inget bra svar, jag gjorde inget speciellt.
Men snart skulle hon ha ett svar. När Paulines taekwondotränande kusin bröt en tå ville Pauline också prova på den, bevisligen, spännande sporten.
– Till en början var det mest på lek, man for dit för att det var kul. När jag började sjuan blev det mer seriöst, då började jag tävla och så.
När hon sedan skulle börja gymnasiet var det ganska givet att kombinera studierna med träningen och därför började hon på taekwondogymnasiet i Skellefteå. Till en början var de fyra, men det är bara Pauline som kommer fullgöra utbildningen.
– Jag har läst det naturvetenskapliga programmet och i min klass går alla som går något slags idrottsgymnasium. Det finns fotboll, hockey, friidrott och taekwondo och vi har haft lektioner två dagar i veckan plus en teorilektion. Jag tycker det fungerat jättebra och det är jättekul att det är fler och fler som börjat taekwondogymnasiet efter mig.
Genom åren har läxböckerna fått följa med i samband med resor och tävlingar och visst har det varit mycket hårt arbete, men det har också gett resultat.
– Träningen har varit av mycket bättre kvalitet än om jag ”bara” tränat taekwondo på fritiden.
Vad som väntar nu efter studenten vet hon inte, men förhoppningsvis ett jobb som ger gott om utrymme för att fortsätta träna så mycket som möjligt, för taekwondo är en sport hon verkligen gillar.
– Jag har testat både basket och fotboll, men det passade inte riktigt. När man väl står på mattan är man själv, men i övrigt och när vi tränar är vi nästan som ett lag. Vi kan aldrig konkurrera med varandra, vi kan bara pusha och stötta varandra, säger Pauline som inte bara tävlar, hon brukar även agera domare samt coacha en grupp med 6–8-åringar.
– Domare får ganska mycket skit, men när man själv är domare så förstår man att det kan bli fel. Om du är aktiv är det lättare att förstå domarna och tvärtom.
En vanlig träningsvecka blir det tio träningspass, men den här veckan är inte som alla andra. Den här har innehållit både studentbal och så morgondagens studentfirande såklart.
– Det blir träningsledigt, det blir svårt att hinna med det bland allt annat.
När man själv är domare så förstår man att det kan bli fel.
