Inne på Handens hussitter de Skelleftebaserade medlemmarna i Fimbria. Här omges de av själva essensen i deras passion, massor av små tygstuvar, trådstumpar och omsorgsfulla broderier.
– Gruppen består av kvinnor från hela Västerbotten. Vi brukar träffas någon gång då och då för att inspirera och diskutera, men då på hemslöjdskontoret i Umeå, på Nordanå i Skellefteå eller i Evas ateljé i Robertsfors, säger Barbro Frimodig, en av gruppmedlemmarna.
De är mitt uppe i skapandeprocessen till deras nästa utställning, som kommer visas i Skellefteå konsthall 13 september till 19 oktober.
De beskriver det som en svår uppgift att tackla - att brodera något på temat ätbart.
– Vi bestämde det namnet för ungefär två år sedan. Det kommer från när en av gruppmedlemmarna sålde hantverk på en marknad. Bredvid henne stod de som sålde korv och godis. Själv hade hon många hantverk kvar, men korvförsäljaren sålde hur mycket som helst. Vi pratade om det och någon sa ”Ätbart säljer alltid”. Vi tyckte att det var tänkvärt och bestämde oss för att bygga en utställning runt det, säger Lotta Berglund.
I dag har några Fimbriamedlemmar tagit med sina påbörjade verk, för att inspirera varandra och stilla nyfikenheten. Britt-Lis Lindqvist plockar varsamt upp en låda, fylld med omslagspapper och konstverk.
– Åh, det är det här som är det bästa, när det börjar prassla i papper och folk tar fram sina broderier, utbrister Barbro Frimodig.
Britt-Lis radar upp tre små fyrkanter, där stygn bildar ätande människor mot dov, svartvit bakgrund. Hon berättar att hon ville fokusera på livsmedelsindustrin, att hennes verk skulle kritisera hur vår mat framställs.
– Jag har använt mig av stillbilder från en dokumentär och sedan broderat över. Jag ville att det skulle beröra köttindustrin speciellt, som ofta är förfärlig, säger hon.
Fimbria startades 2002 av hemslöjdskonsulent Kristina Ersviken och gruppens syfte är att tänja på gränserna för vad broderi kan vara. Gruppen består av konstnärer, konsthantverkare och slöjdare. Sedan starten har stygnen och utställningarna blivit många. Det ligger mycket arbete bakom varje broderi, men det är värt det.
– Att brodera är väldigt meditativt och fantastiskt. Du känner i handen vad du gör, och det går att variera så otroligt, säger Britt-Lis Lindqvist.
– Ja, och det ger så mycket att vara en del av den här gruppen. Vi har så olika bakgrund och vår mångfald gör det spännande. Här finns inte en röd tråd, utan tretton, säger Kerstin Schmidt.