Mamman och pottan. 40-talets kamerakort är små. Det krävs förstoringsglas för att se alla detaljer. Foto: Jeanette Lövgren.
Det är världskrig;det andra. Till Altersbruk i Norrbotten kommer flyende finnar i stora skaror. I byn möts de av Rödakorspersonal som hjälper dem att ordna med husrum. En av dessa Rödakorsare var Brittas mamma, Elmina Norberg.
– Mamma kom från Finland som 18-åring 1932. Arbetade som piga i Kalix och lärde sig svenska. Sedan blev hon piga i Altersbruk. 1938 gifte hon sig med den yngste sonen i huset och så föddes jag 1940, berättar Britta och bläddrar försiktigt i albumet som hon ärvde efter moderns död 1982.
– Bilden med pottan har vi skrattat åt många gånger.
Det emaljeradenattkärlet ser ut att höra ihop med kannan som mannen intill (namn okänt) håller i. Föremålen ser ut att tillhöra en tvättservis. Kanske fanns det både ett tvättfat och en tvålkopp i någon av alla de kartonger som flyktingarna lyckats få med sig till Sverige.
– Mamma hjälpte till som tolk. Både människor och kor kom i godsvagnar från Haparanda.
Britta var ju baraen liten flicka på den här tiden. Hon ångrar så att hon inte frågade sin mamma mer om vad som hände under krigsåren, men vissa egna minnen har ändå etsat sig fast.
– Mamma satt uppe sent på kvällarna och tråcklade fast tyg som ett extra foder i sin kappa. Sedan tog hon nattåget till Haparanda där hon mötte mormor. Tyget sprättades loss och sedan åkte mamma hem igen.
Smugglingen till släktingarna i det krigsdrabbade grannlandet var en stor hemlighet. Britta minns de vuxnas viskande samtal och mörkläggningsgardinerna.
– Pappa hade ett åkeri och mamma skötte pappersarbetet. Chaufförerna och hjälplastarna åt hemma hos oss och då lyssnade de alltid på radion. Jag minns hur dystert det kändes.
Britta bläddraroch hittar ett kort på mormor Thyne. Tre av hennes söner deltog i kriget. Varje dag skidade hon över gränsen till Haparanda för att studera listorna över de stupade och varje dag rodde hon över älven för att mjölka kon. Två tyska soldater som gömt sig i ladugården fick mjölk så att de inte skulle svälta ihjäl. Efter en vecka var det dags för dem att ge sig iväg. Det sista de gjorde var att skjuta en kula genom mormors fulla mjölkhink.
– Den historien glömmer jag aldrig.
Men tyget då? Hur mycket kunde Elmina smuggla varje gång?
– Så mycket att det ändå gick att knäppa kappan.
VEM?BRITTA WIKLUND
VAR?I KÖKET
GÖR?TITTAR I SITT FOTOALBUM
Ålder:77 år.
Bor:I lägenhet på Sörböle.
Familj:Maken Lennart, två barn med familjer, hunden Sally. Ett tredje barn, äldsta dottern, dog 1989, 29 år gammal.
Planerar att:Klistra in alla kort som lossnat i albumet.
Äter till frukost:Ett löskokt ägg, två knäckemackor med ost, ett glas proviva och kaffe.
Mamma hjälpte till som tolk. Både människor och kor kom i godsvagnar från Haparanda.