Kyrkoherden: ”Tittar man bakåt i tiden så är den kristna kyrkans historia betydligt mörkare än islams”

Vi sitter i kyrkan där han för 42 år sedan mötte Gud för första gången. ”Jag började flänna och fick glädjetårar. Det gick inte att värja sig”, berättar Jan Fredriksson, kyrkoherde i Skellefteå pastorat.

Tron. Här i Sankt Olovs kyrka mötte kyrkoherden Jan Fredriksson Gud för först gången. ”Det här rummet betyder mycket för mig”, säger han. Foto: Lars Eriksson.

Tron. Här i Sankt Olovs kyrka mötte kyrkoherden Jan Fredriksson Gud för först gången. ”Det här rummet betyder mycket för mig”, säger han. Foto: Lars Eriksson.

Foto: Foto: Lars Eriksson.

Personligt2017-11-08 09:05

Solen kikar in genom fönstren i Sankt Olovs kyrka. En byggnad som enligt Skellefteå pastorats högste ledare Jan Fredriksson är ett unikt rum som ger kraft och ro, men ändå inte är den enda viktiga platsen i Guds arbete.

– Här samlas vi till gudstjänst för att stärkas i livet, sedan handlar Guds tjänst om vad vi gör i våra vardagliga liv. Det kan vara lika värdefullt att byta blöjor på sitt barn som att gå i kyrkan på söndag, säger Jan.

Att vara kristen handlar om att stå upp för det goda och inte göra skillnad på människor, menar han.

– I dag fins en utbredd islamofobi, en rädsla för islam. Tittar man bakåt i tiden så är den kristna kyrkans historia betydligt mörkare än islams.

Sedan ett år tillbaka leder han Skellefteå pastorat som är en sammanslutning mellan fem församlingar. Organisationen har ungefär 43 000 medlemmar och 140 anställda.

– Tron för mig är inget paket som man ska anamma, tron är relation med Gud och mellan människor. Svenska kyrkan är inte en förening som i första hand ska värva medlemmar. Oavsett om vi blir fler eller färre så är uppdraget att hjälpa människor att hitta ro och befrielse i sina liv. Organisationen är beroende av sina medlemmar, men uppdraget från Gud är inte beroende av antalet medlemmar.

Jesus kom inte till jorden för att skapa en religion utan för att förverkliga det goda livet och ett gott samhälle. Han ifrågasatte den förtryckande makten och det var därför han mötte sådant motstånd, förklarar Jan.

– Att förverkliga det goda samhället är inte något som är unikt för kyrkan, även Kvinnojouren, Statsmissionen, Röda korset, Rädda barnen och många andra gör det.

Jan betonar att det är i mötet med andra människor som det andliga arbetet görs.

– I dag finns det en stor vilsenhet som bara ökar. Fler och fler söker stöd hos sjukvården och får stämningshöjande mediciner.

Han menar att många behöver sjukvård, men att det ibland kan vara sökandet efter mening och hopp som gör att människor mår dåligt. En av orsakerna till det dåliga måendet kan vara att vi i dag vet så mycket om allt ont som sker i världen.

– Informationsflödet är stort och rädslorna sprider sig.

Han ser att många vill ha svar på de stora frågorna i livet. Vad är meningen med livet? Varför finns jag? När man brottas med dessa frågor så är det Gud som knackar på dörren, menar han.

Jan är född och uppvuxen i Skellefteå och blev tidigt intresserad av både idrott och naturvetenskap. Som naturvetare hade han en kritisk inställning till religionen.

– Jag argumenterade och var avståndstagande mot allt som hade något med kristendom att göra.

Det var först vi 19 års ålder som han blev troende. Efter lumpen flyttade han till Uppsala och pluggade kemi som sedan blev hans yrke. Så småningom bestämde han sig för att lämna sitt naturvetenskapliga arbete och plugga teologi. 1985 blev han präst, men intresset för naturvetenskap hängde kvar.

– Naturvetenskap och tro har intresserat mig oerhört mycket. De svarar på helt olika frågeställningen. Naturvetenskapen svarar på hur och tron på varför.

Varje morgon vaknar Jan tidigt och har tydliga rutiner för hur en bra dag ska inledas.

– Det är en helig stund för mig då jag läser Norran, äter frukost i sängen, läser ett bibelord och ber. Sedan är jag redo för dagen.

Tittar man bakåt i tiden så är den kristna kyrkans historia betydligt mörkare än islams.

undefined
Tron. Här i Sankt Olovs kyrka mötte kyrkoherden Jan Fredriksson Gud för först gången. ”Det här rummet betyder mycket för mig”, säger han. Foto: Lars Eriksson.

Jan Fredriksson

Ålder:61 år.

Familj:Två vuxna barn, Johanna, 35 år, och Samuel, 33 år, samt tre barnbarn.

Intresse:Naturkunskap och idrott. ”Jag är helt nördig på båda.”

Äter frukost:Kaffe, smörgås, frukt, två digestivekex med ost och tomatskivor samt ett glas juice.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!