Kontoret i föreningshuset i gamla Telia i Skellefteå är inte stort. Här har hon haft hemmaplan ett halvår, sedan förre kanslisten och Norranjournalisten Kenth Johansson tackat för sig efter 17 år.
– Tur; jag jobbade i samma hus för personskadeförbundet RTP. När Kenth antydde att han skulle sluta såg jag min chans. Suveränt!, säger Karin.
Hon är Buretjej, gick ettan–trean i Östra Falmark och fyran–nian i Bureå. Sedan blev det Balder och därefter apotekslinjen på Anderstorp. Hon vidareutbildade sig till farmaceut i Uppsala och har jobbat på sjukhusapoteket på Skellefteå lasarett och därefter Tärnan i Skelleftehamn.
Men livet har inte alltid varit en dans på rosor. Maken Hans-Olof dog på Mors dag.
– En blixt från klar himmel. Jag fann Hans-Olof liggande vid bilen. Infarkt, bara 46 år. Oerhört tufft med små barn, säger Karin.
Hon mådde av naturliga skäl fruktansvärt illa, gick in i väggen och hade sju väldigt tuffa år. Sjukskrivning, arbetsträning, ansvaret för två barn och hus i Bureå.
– Dessförinnan hade jag förlorat min pappa då jag var 16. Klart jag undrade; varför just jag?
Men motgångarna gjorde henne samtidigt stark. I dag är hon Famysenda anställda i Skellefteå, med ansvar för kontoret/kansliet, för bokföring, för tidningen FAMY-bladet, för allt som rör Skelleftesjukan (familjär amylodios).
På kansliet fungerar Karin också som medmänniska och psykolog.
– Av naturliga skäl är det väldigt tufft att få beskedet att man har Skelleftesjukan. Speciellt som sjukdomen i dag saknar botemedel.
Omkring 7 500 anslagsbärare finns i Norr- och Västerbotten. Uppskattningsvis fem procent utvecklar sjukdomen. Vem vet man aldrig.
Något garanterat botemedel finns inte, även om medicinen Vyndaqel visar tecken på att begränsa sjukdomsförloppet. Men den kostar omkring en miljon per år och patient.
Även levertransplantation har visat sig ha effekt på sjukdomens utveckling, men inget kan tas för givet.
– Förhoppningsvis kan den nya gentekniken medverka till ett genombrott i jakten på medicin, säger Karin.
Att jobba med Skelleftesjukan är inte speciellt upplyftande. Men Karins värme, optimistiska läggning, och naturliga sätt smittar över på alla.
– Nej, jag har aldrig sportat, men dans på Parken, Rotan och i Bredsele är bästa sortens motion!, säger hon.
Förhoppningsvis kan den nya gentekniken medverka till att genombrott i jakten på medicin.
