”Jag har alltid tyckt om hundar och djur men fick inte ha det som liten. Det är något speciellt med hundar, de tycker ju om oss människor”, säger Heidi Aho Mikaelsson, matte till Kajsa. Foto: Leif Andersson.
De möter oss redan i dörren till huset i Skelleftehamn, Totte och Kajsa – två små hundar som viftar vänligt på svansarna och nosar nyfiket på våra ben.
– Kajsa är en äkta gatuhund, jag har ingen aning om vad hon kan vara för ras, säger matte Heidi Aho Mikaelsson.
Totte däremot är en blandning mellan dvärgpudel och lhasa apso, han är åtta år och han är än så länge måttligt förtjust i det nya tillskottet i familjen.
– Han är ju nästan pensionär och hon är fem månader och vill busa.
Kajsa landade i Sverige för drygt en månad sedan, chippad och veterinärbesiktad. Hon kom till familjen via Rolda– en rumänsk förening som tar hand om och adopterar bort gatuhundar.
Medan adoptionen av Kajsa pågick fick Heidi god kontakt med föreståndaren på Rolda. Det visade sig att de har stöttande föreningar på flera håll, bland annat i Norge, men ingen i Sverige. Något som borde ändras på ansåg Heidi, så hon tog saken i egna händer och har startat upp en ideell ”dotterförening” till Rolda som ska hjälpa till att förmedla kontakten till svenskar.
– Det kan bli lite missförstånd när man ska kommunicera på engelska. Och så får man lättare en möjlighet att ringa med frågor och följa upp hur det går med adoptionen.
Allra närmast ska föreningen ordna en ”Rolda-dag” då de ska samla in gamla handukar och filtar som ska skickas till Rumänien.
– Gatuhundarna fryser ihjäl och även när de bor på härbergen så finns där bara betonggolv. Så vi ska samla in på olika platser i Sverige och så ska vi försöka ordna sponsring för transporten ... eller om vi eventuellt kör ner det själva, det vore roligt att få göra ett besök, säger Heidi.
I övrigt håller hon på att bygga upp en hemsida där det ska finnas tillgång till blanketter och information på svenska.
– Kraven för att få adoptera är att hunden ska få bo inne, den ska få mat och kärlek och inte användas för arbete som till exempel vakthund och så ska den inte användas för avel. Den får inte avlivas om det inte är absolut nödvändigt och man förbinder sig att höra av sig en gång per år för att berätta hur det går.
Men att ta hand om en hund är ett stort steg och man behöver inte gå riktigt så långt för att hjälpa till, försäkrar Heidi.
– Man kan bli medlem i föreningen, eller så kan man sponsra olika projekt eller en specifik hund med till exempel mat, medicin eller en säng. Eller så kan man bli månadssponsor.
Rolda tar även hand om hundar som inte kommer att adopteras bort, för att de kanske är för gamla eller inte passar som familjehundar.
– De utvärderar alla hundar, så de som anses aggressiva skickas aldrig iväg.
Genom föreningen i Norge har hundratals gatuhundar adopterats från Rumänien och Heidi hoppas på samma framgång här.
– Jag hoppas att vi ska få många lyckliga slut på historier. Att vi ska få många nya familjer i Sverige.
Han är ju nästan pensionär och hon är fem månader och vill busa.
