Ida Eriksson. Foto: Roine Sandlén.
Grannen påstår att hon inte är hemma än, men den här novembereftermiddagen lyser det lite tidigare än vanligt från huset i Frostkåge. Flitens lampa lyser och gör det ofta här. Ida har inte bara man, barn, hus och heltidsjobb, hon har också ett stort intresse för att baka och pyssla.
– Jag har alltid tyckt om att pyssla, ända sedan jag var barn.
Hon gör allt i från makraméarmband till länk- och pärlsmycken och tidigare gjorde hon även tvålar och göt ljus: Det var faktiskt lite därför hon började stå på marknader för 12–13 år sedan.
– Jag tycker det är roligt att pyssla, men jag kan ju inte sitta med en massa smycken, 200 tvålar och 400 ljus och det var väl därför jag började vara på marknader. Min första marknad var i hembyn Varuträsk, säger Ida, som sedan dess skapat sig egna marknadstraditioner.
– Jag har alltid en stående sommarmarknad i Bonnstan och en vintermarknad på Nordanåoch vissa år har jag varit på någon annan marknad också. Det är bara så trevligt, speciellt i Bonnstan där jag stått på samma plats i nio år med samma grannar så vi har ju nästan blivit som en liten familj.
Precis som omgivningen ofta är densamma har Ida alltid med sig några säkra kort.
– Jag har alltid haft med mig ljusugnsbröd och mjukkaka som jag bakar i bagarstuga. Jag vet när jag kommer till marknaderna att jag har för lite bröd, men jag har inte tid att baka mer. Det här är inget man blir rik på, det är otroligt dålig timpenning, men jag gör det ju för att det är så kul.
Och kanske är timpenningen allra sämst just den här tiden på året.
– Smycken gör jag hela året, men bakningen sker nu i november. För att vara i bagarstugan krävs ganska mycket tid och jag har ju ett heltidsjobb redan som det är så det blir på helgerna. På något sätt får jag ihop det, men jag vet helt ärligt inte hur det går till.
Redan som liten var hon i bagarstugor och bakade med fler generationer släktingar.
– När jag började baka till marknader bakade jag i första hand med min mamma, det underlättar om man är två. Nu sedan några år tillbaka bakar jag med en kompis.
Bagarstugan i Frostkåge ligger i andra änden av byn och även om Ida verkligen kommer trivas när hon står där på julmarknaden om några veckor så är förberedelserna inte alltid lika kul.
– När man stiger upp tidigt och hela familjen sover och man far genom hela byn och ser att hela byn sover, då kan man undra ibland …, säger Ida och skrattar.
Jag gör det ju för att det är så kul.
Ängeln är bara ett av många örhängen som Ida Eriksson står bakom. Foto: Roine Sandlén.