Kersti Karlsson har slutit cirkeln. Efter totalt nästan tio år i Etiopien har hon återvänt till kvarteren kring älven i Kåge där hon en gång i tiden växte upp. Foto: Annika Eriksson.
Kersti Karlsson tar emot oss utanför sin port i Kåge och leder oss sedan bort mot ett promenadstråk vid älven.
– Jag är uppvuxen alldeles här intill så den här platsen betyder mycket för mig, berättar hon.
Bruset från älven är högt och vi slår oss ned på parkbänk. Efter uppväxten i Kåge ledde lärarutbildningen henne till Malmö.
– Jag ville bli lärare i engelska och religion och den kombinationen fanns bara i Malmö, förklarar hon.
Större delen av sitt arbetsliv har hon spenderat på Solviks folkhögskola. Men 1987 dök möjligheten att bli missionär i Etiopien upp. Ett erbjudande som hon inte kunde säga nej till. Det var en helt annan kultur som mötte henne.
– Största skillnaden är att människor bryr sig om varandra på ett annat sätt. När man hälsar så säger man inte bara hej utan ställer flera frågor och kramas och pussas.
I Etiopien bodde hon som många andra västerlänningar väldigt bra. Hon hade rinnande vatten och el. Hon hade även kokerska.
– Jag ville först inte ha det men då anses man vara snål. Men det visade sig bli en väldigt bra brygga in i språket och kulturen.
Kersti Karlsson åkte själv till Etiopien och redan innan hon åkte visste hon att hon skulle stanna i fyra år.
– Det tar ett år att bara komma in det nya tankesättet, säger hon.
Väl hemma i Sverige fortsatte hon att arbeta på Solvik folkhögskola fram till 2005 då det bar av igen.
– Den här gången jobbade jag med gäst hem och kvinnligt ledarskap.
I nästan fem år bodde hon i Addis Abeba och var föreståndare för ett svenskt gästhem och utbilda kvinnor i ledarskap. I Etiopien är även omskärelse på flickor väldigt vanligt men Kersti tror att det är en förändring på gång nu.
– Vi visade filmer på hur en omskärelse går till och jag tror att det avskräckte många. Ofta är det helt enkelt kunskap som saknas.
Efter att hon kom tillbaka 2010 har hon fortsatt att engagera sig för folket i Etiopien. Hon sitter i styrelsen för den kristna organisationen "Hopp för barn i Etiopien" som hjälper gatubarn i Addis Abeba. Varje höst återvänder hon till Etiopien och i oktober är det dags igen.
– Jag tror på Etiopiens utveckling. Det händer otroligt mycket där hela tiden. Och det är ett fint land och så mycket mer än bara svält.
Men några tankar på att återigen bo i Etiopien finns inte.
– Nej, jag tror att min plats är här i Kåge.
Det händer otroligt mycket där hela tiden.
Kersti Karlsson. Foto: Annika Eriksson.