Samlaren Jan-Anders Perdahl gillar gamla ting och samlar gärna på dem. Foto: Britta Stenberg.
Inför nya chefsposten ska han, som han säger ”lära sig vara mera skarp och bestämd”.
Lärande har varit hans röda tråd genom livet. Han kallar nästan allt för ett ”lärande”. Oavsett. Så var han också något av ett klassens ljus i skolan, bäst i klassen upp till sexan. Kort i rocken fick han utstå ett och annat glåpord, men det påverkade inte hans resultat.
Jan-Anders bor i Malå. Är känd Malåpolitiker för vänstern och står överst på valsedlarna. Sedan förra valet har han varit kommunalråd på halvtid.
Hur vill du sammanfatta den perioden?
– Lärorik. Jag kunde ha gjort mera, särskilt i skolfrågorna, men tänker inte sluta politiskt i Malå fast jag byter arbetsort. Jag sitter kvar i fullmäktige och fortsätter mitt jobb där.
Just nu dyker han djupt in i släktforskning. Intresse som väcktes av en okänd morfar i Värmland.
– Det är ett detektivarbete. Jag är en nyfiken typ, och envis. Och har ett otroligt gott minne, det har jag nytta av.
AKTIV
Nu tar jag klivet rakt ut i det okända
JAN-ANDERS PERDAHL
Och kanske är det lusten att utforska som lett honom in på den geologiska banan. På gymnasiet i Haparanda blev det naturlinjen förstås. Första jobbet var dock på Norrbottens järnverks AB (NJA). Där trivdes han bra:
– Jag trivs alltid med det jag gör. Där fick jag lära mig att arbeta som gjuthalsarbetare, ståltappare och skänkskötare. Och lärandet fortsatte:
Nu på högskolan i Luleå, geoteknologi och prospektering, och 1984 kunde han kalla sig bergsingenjör.
Han träffade Britt-Marie och de blev ihop trots att Jan-Anders gärna poängterar att han är lite blyg.
– Det var hennes vackra leende jag föll för, säger han.
1989 var det LTU och forskning som stod på agendan. Han fick doktorshatten för sin geologiforskning. Den ligger i kartongen.
– Jag har aldrig använt den, har aldrig varit på några sådana tillställningar där den passat.
1999 flyttade paret till Malå. Han började på SGU med ansvar för geokemin. 2003 omkom dottern Therese i en bilolycka.
– Det är det tyngsta som hänt i mitt liv. I dag har jag stor omsorg om familjen och är medveten om att livet kan ändra riktning när som helst.
Bytt jobb har han alltså gjort rätt ofta. Nu står han inför utmaningen att börja som chef hos LKAB i Malmberget och veckopendla.
– Jag vet inget om vad det innebär, så nu tar jag klivet rakt ut i det okända, säger Jan-Anders, det ska bli spännande och lärorikt.
