Börje Johansson. Foto: Ulf Johansson.
Hur mycket föreningens ordförande Börje Johansson, styrelsens övriga medlemmar och de 77 bostadsrättsinnehavarna än vrider och vänder på bokhyllefrågan så kommer de alltid fram till samma självklara slutsats.
Miljörummet – som i själva verket är ett litet hus – är bäst. Ur alla synvinklar. Det är ett i högsta grad gemensamt utrymme dit alla måste ta sig någon gång med sina elva sorters avfall som ska sorteras i lika många kärl.
Det är ju inte bara färgat och ofärgat glas som folk vill bli av med, batterier och lågenergilampor också, utan även böcker: Från "Svenska för gymnasiet - Antologi" till deckare av Roslund & Hellström. Fast istället för att slänga dem i tidningsbingen så ställer man dem i bokhyllan. Andra till glädje och sig själv till tröst. För visst tar det emot att slänga böcker. Det kan ta emot så det skär i bröstet. Men då står bokhyllan där som en räddande ängel och en öppen famn för allt det lästa som man inte vill läsa om. Och nästa vecka kommer kanske någon med en kasse uttjänta ficklampsbatterier och blir själaglad för "Hjärtats röst".
Det är fritt fram att plocka med sig precis vad man har lust med.
Börje tillhör kanske inte de allra flitigaste när det gäller att undersöka hyllans innehåll.
– Jag är ingen bokmal själv, men jag vet att andra har gjort fina fynd. Ryska klassiker till exempel.
Tro nu inte att bokhyllan enbart fylls med tunga verk av Tolstoj och Dostojevskij. Den som föredrar lättare underhållning och seriös action kilar på lätta fötter iväg till miljörummet och lägger rabarber på en tunn liten pocket med tryckåret 1967; Ian Flemings "Mannen med den gyllene pistolen". Vem vet – boken är kanske bättre än filmen.
Förresten skulle det behövas en handlingskraftig problemlösare av 007:s kaliber för att lösa bokhyllans eget mysterium.
Ingen vet var den kommer ifrån. En dag stod den bara där, vid bortre kortväggen i miljörummet som är stans finaste. Det har sopgubbarna sagt till Börje.
Att det är samma person som donerat hyllan och satt upp lappen ovanför måste betraktas som troligt. Det är en trevlig lapp med en glatt budskap: Lämna dina läsvärda böcker här och låt andra läsa dem.
I själva verket har bokhyllan den bästa placering en bokhylla kan få. Det enda som stör en smula är lukten.
Miljö i all ära, men faktum kvarstår.
Sopor luktar.
Fast det är å andra sidan ett försumbart problem.
Böckerna kostar ju ingenting och man kan ju alltid vädra dem på balkongen.
Jag vet att andra har gjort fina fynd. Ryska klassiker till exempel.
Bokhyllan är välplacerad, tycker Börje Johansson. Alla måste ju lämna sina sopor i miljörummet. Foto: Ulf Johansson.