Fler nystan är på ingång. Vivianne Degerfeldt måste skaffa ännu fler hyllor. Foto: Roine Sandlén.
Chansen är rätt stor att du någon gång köpt en bussbiljett av Vivianne Degerfeldt. För det var där hon befann sig ett antal år, bakom biljettluckan på Skellefteå Busstation.
Nu står hon bakom disken i sin ägandes butik, Vivis Garn, och har i och med detta uppfyllt en gammal dröm.
När de två garnaffärer som tidigare fanns i stan lades ner, då kände Vivianne att rätta tiden var inne. För visst måste varje stad ha en egen garnaffär. Men en sådan snyter man inte ur näsan.
Det blev många sömnlösa nätter och ett evinnerligt räknande. Att hitta en lokal som inte är för stor, inte för ocentral och inte för dyr heller, det är minsann inte det lättaste. Till slut löste sig även detta problem tack vare det drygt 160 år gamla trähuset i kvarteret Haren.
– Sedan det här projektet började har jag gått ner sex kilo.
Nu är det inte bara ägarinnan som jobbat hårt för att få allt i ordning. Sambon Håkan, de två systrarna och en svåger har också bidragit med ett antal rejäla handtag i form av väggrivning till exempel. Hyresvärden, HSB, målade väggarna.
Den 24 maj var det så dags för premiäröppning och då kom också ett gäng varukorgar på plats. En inflyttningspresent från sonen.
Men det är inte färdigt än. Långt därifrån.
– Jag måste få in en hylla till här och en hylla till där, förklarar Vivianne vars hjärna aldrig kan ta paus från affärsangelägenheterna.
Garntillverkarnas resande representanter – plus deras stora väskor med garnprover i – de kommer och går. Nya nystan väller in i stora kartonger. Det är därför det krävs ständiga ommöbleringar för att få plats med allt. Kunderna måste ju få sina önskemål uppfyllda. Vill de ha babygarn av bambu, då blir det babygarn av bambu.
Om alla hyllor Vivianne behöver verkligen ska få rum, då måste bordet med den hemvirkade duken ut. Men inte soffan hon fick av sonhustrun. Denna bastanta möbel, med sin svarta vaxduksklädsel och stickade rutiga kuddar i svart- och neonrosa, rör hon inte.
Soffan har en mycket viktig funktion att fylla. På den kan eskorterande garnointresserade herrar och äldre garnintresserade damer pusta ut en stund medan Vivianne tipsar om trevliga färgkombinationer och letar fram virknålar i rätt storlek.
Dessutom kan det hända att butiksinnehavaren själv hinner ta en paus och sitta på soffan ibland. Till exempel med en blivande supergosig babyfilt i mjukaste akryl.
– Jag brukar sticka mellan kunderna, berättar Vivianne som verkligen vet vad många suktar efter. Gul-svart AIK-garn. När man stickar med det blir halsduken randig på direkten.
Ett mirakel, det är vad det är.
Jag brukar sticka mellan kunderna.
