Fyra symaskiner står utplacerade på några bord i Folkets hus och runt dem nålas det hörn och sys raksömmar. Det pågår en sömnadskurs och deltagarna är asylsökande som bor på orten. Raziya Shakirova leder kursen, som hålls tre dagar i veckan.
– Jag hade gjort praktik på Medborgarskolan och sedan jobbade jag som modersmålslärare i ryska. När jag kom tillbaka till Medborgarskolan undrade de om jag kunde hålla en sömnadskurs. I hemlandet gick jag en kvällskurs i sömnad i flera år, säger Raziya.
Själv kom hon till Boliden för tolv år sedan och hon vet att det betyder mycket för de nyanlända att ha något att göra.
– Monica som har tyg- och garnaffären här har skänkt tyg, tråd, band och spets till oss och det betyder mycket. Deltagarna är jätteduktiga, de vill jobba och de vill sy kläder, men vi har inte så mycket tyg. Men det är bra att de tränar i alla fall och det här är bättre än att bara sitta och sy fram och tillbaka eller sitta hemma, säger Raziya.
I dag ska deltagarna sy kuddöverdrag, men kursen är viktigare än alstren.
– Det här betyder jättemycket för oss. Att vänta på en intervju med Migrationsverket är väldigt jobbigt, vi är stressade och deprimerade och om vi stannar hemma på våra rum blir det ännu tyngre så det är roligt att få komma hit, säger en kvinna från Syrien på klockren engelska.
Hon kom till Boliden i somras och började studera svenska i september. Bortsett från språkstudierna är sömnadskursen veckans höjdpunkt.
– Jag tycker det är jätteroligt. I mitt hemland målade jag på glas, porslin och trä och här i dag kan jag göra två kuddar till min säng. Det är fantastiskt!
Kursdeltagarna kommer från Syrien, Eritrea och Somalia och nästan ingen i rummet talar samma språk.
– Först tyckte jag att det var jobbigt att läraren inte kunde engelska, men nu tycker jag det är bra. Då får vi öva på svenskan och hon har redan lärt mig några ord, säger den syrianska kvinnan.
Deltagarna är jätteduktiga, de vill jobba och de vill sy kläder.