Maronga Furaha. Foto: Thea Holmqvist.
I den gamla skoaffärens lokal står idag grupperingar av stolar och bord. I ett hörn står en soffa och i barnhörnan trängs leksakerna. För ett år sedan blev Marongas hörna en plats att mötas på för att spela spel, sticka, sy och måla. Men framför allt, säger Maronga, ett ställe att prata på.
– Jag ville att det skulle bli en mötesplats för alla. Ett ställe att gå till om det inte fanns jobb eller praktik eller skola. Ett ställe att träffa andra människor på. Något att se fram emot om dagarna, säger Maronga.
Hon säger att stället har blivit populärt, en rolig plats att gå till.
– Det kommer alla möjliga människor, i alla olika åldrar. Pensionärerna kommer hit efter att de varit och fikat. Eller så fikar de här, till självkostnadspris. Det ska inte kosta att vara här, säger Maronga.
Maronga säger att hon såg "vad som händer i världen och vad som händer i Sverige". Att hon såg att många mår dåligt i väntan på besked om de får stanna. Många som mår dåligt och undrar om de kommer få arbete. Det var hennes inspiration.
– Hur ska vi kunna komma varandra nära, om det inte finns en plats att mötas på. Här kan alla mötas, arbetslösa, mammalediga och pensionärer. Alla är välkomna. Tillsammans kan vi bygga landet och bygga Bureå och då kan alla känna sig trygga, säger hon.
Marongas hörna fungerar även som mellanhand för kläder och leksaker. Hit kan alla som har det svårt komma och hämta kläder och leksaker. I början var Maronga orolig för att ingen skulle skänka saker.
– Jag tänkte; kommer de tro att jag bara vill sälja det och tjäna pengar på det de ger mig, säger hon.
Men det blev ett enormt gensvar på orten och att ta hand om gåvorna innebär en hel del jobb för Maronga.
– Jag gör det av kärlek, jag vill hjälpa alla. Jag är så tacksam för alla som skänker saker hit, säger hon.
Maronga ser sin nystartade mötesplats som en slags kyrka, men utan religion för att besökarna inte ska behöva tänka på om de kan komma eller inte. Hon berättar om hur många oroar sig över att se på nyheterna vad som händer i världen och om hur hon vill hjälpa dem att blicka framåt. Hon vill att hörnan ska vara en plats att skratta på, att glömma jobbiga saker som varit och en plats att hjälpa varandra att gå vidare på.
– En del brukar fråga mig hur jag kan prata med alla som kommer hit, för det är många olika språk som talas i den här lokalen och jag försöker prata med alla och finnas där. Och då brukar jag svara att jag inte alls kan prata med alla, för jag kan inte alla språk. Men jag kan se om någon är ledsen. Jag kanske inte kan språket, men för att trösta behövs inte det. Det kan räcka med en kram, en klapp på axeln eller en kopp te. Det går att trösta genom handling också, säger hon.
Jag gör det av kärlek, jag vill hjälpa alla.
”Det kommer alla möjliga människor, i alla olika åldrar. Pensionärerna kommer hit efter att de varit och fikat. Eller så fikar de här, till självkostnadspris. Det ska inte kosta att vara här” säger Maronga. Foto: Thea Holmqvist.