Pär Nenzén. Foto: Ulf Johansson.
Pär har alltid varit friluftsintresserad och när han för några år sedan slutade med hockey tog friluftslivet över.
– Precis all ledig tid spenderades där uppe, så varför inte bosätta sig där och jobba med det som man tycker är roligast?
Förra hösten började Pär på fjäll- och vildmarksledarutbildningenpå Malungs folkhögskolaoch när den ettåriga utbildningen var över åkte han till Kebnekaise för att jobba under högsäsongen. Under drygt två månader gjorde han 27 toppturer med olika grupper.
– Det är så vackert och det är kul att vara med gästerna när de får uppleva det. Det är en bragd att ta sig upp och det ger ganska mycket att få vara med och hjälpa folk dit upp.
Totalt besteg 7 000 personer Kebnekaiseunder sommaren.
– För tre år sedan började fjällturismen öka och i år har det varit hysteriskt mycket folk. Kanske är det för att hälsa och motion är väldigt mycket i fokus nu. Sedan är min egen teori att man ska kunna visa upp en prestation. Det är en fruktansvärd topphets och mycket selfies på toppen …
– Det är verkligen alla sorters människor och det är det som är skillnaden mot övriga fjällkedjan, till Keb kommer alla. Riskerna finns i enskilda individers dårskap. Den absolut vanligaste skadan är när folk sätter sig ner på rumpan och åker nerför snölegorna på väg ner och inte får stopp innan de kommer ut på stenarna. Det inträffade en sådan allvarlig olycka i sommar.
Pär guidade uppför den östra leden, som innehåller både glaciärpassager och klättring, men de allra flesta tar den västra leden upp, som är mer av en vandringsled. Tyvärr leder de oguidade turerna också till saker man kanske inte förväntar sig.
– Det är så mycket sopor så det går inte att föreställa sig och jag tycker det är så konstigt, vi blir ju inpräntade redan i skolan att man inte ska skräpa ner och speciellt inte i naturen.
Något få tänker på är att även matrester blir skräp på så höga höjder.
– Det finns inga mikroorganismer där så även om du bara kastar ett äppelskrutt så ligger det kvar i år och dar.
Nedskräpningen är inte det enda miljöproblemet. På Sydtoppen, som just nu är högst, smälter glaciären och på Nordtoppen är den redan borta. Utvecklingen är densamma över hela världen.
– Det som är problemet är de senaste 30 åren, man har aldrig sett en så snabb avsmältning förut. Man måste börja bli lite ödmjuk och öppna ögonen. I Sverige är det kanske inte lika allvarligt, men i Himalaya är det miljontals människor som är direkt beroende av glaciärerna, det är deras dricksvatten.
Det ger ganska mycket att få vara med och hjälpa folk dit upp.
Guidningen av en grupp japaner tillhör en av Pär Nenzéns mest minnesvärda. Den yngsta var 71 år och hela turen tog 9,5 timme och var sommarens snabbaste. Senare i höst väntar nya guideuppdrag i Abisko. Foto: Ulf Johansson.