”Den ville visst bli uppäten”

Det var i maj som de båda kompisarna fick några frön som Malvas mamma Therese Olsson hade torkat. Det var kallt ute när de pillade ner de små fröna och sedan fick sådden börja gro på varsitt håll.

Hos Alva planterades nio frön i en liten plastbytta som sprayades med en vattenflaska. Efter en tid i fönstret fick de flytta ut på altanen mot tegelväggen och med hjälp av solen och sommarvärmen började det hända saker. Det började gro ur krukorna och Alvas mamma Linda Lundmark trodde att ett citrusträd höll på att växa upp.

– Therese hade torkat alla frön själv så vi visste inte vad det var, men hon mindes att det fanns både citron och blodapelsin. Jag började läsa på och läste att de behövde medelhavsjord och stora krukor. Jag köpte också en spaljé så att de kunde klättra, men melonplantor ska inte klättra…, säger Linda innan Alva fyller i.

– De växer efter marken eller bron eller gräset.

Växterna blev större och större och det var inte bara bladen som växte, det fanns något mer där också.

– Den såg ut som en vindruva, lite, lite större bara, säger Alva och måttar med fingrarna.

Men det var ingen citron och ingen vindruva heller och det som avslöjade frukten var formen på bladen och de gula blommorna.

– Vi hade köpt en jättestor melon och min man undrade vad kilopriset var och hur mycket av melonen som egentligen är vatten. Jag började googla och det var då jag såg att bladen och blommorna var väldigt likt det som växte ute på altanen …, säger Linda och skrattar.

De nio fröna resulterade i tre meloner och i takt med att de växte blev också intresset från tjejerna större.

– De ville titta till dem flera gånger om dagen. Det var nästan så att man kunde se hur de växte från morgonen till kvällen, säger Linda.

– En av dem har växt superfort, säger Alva.

För två veckor sedan fick tre meloner flytta in i uterummet och i förrgår var det dags för skörd. Melonen lossnade lätt från den krypande, meterlånga rankan.

– Den ville visst bli uppäten, konstaterar Malva, innan Linda går in i köket för att skära itu melonen.

Visst ser den lite konstig ut, men en melon är det definitivt.

– Den är grön, men man kan äta den tror jag, säger Alva.

– Det tror inte jag!, säger Malva.

Och det är klart att den ska provsmakas.

– Den smakar gott. Nästan som en vanlig melon. Den smakar lite grönt och rött blandat, säger Malva.

En av dem har växt superfort.