MariaTherese Bygdin. Foto: Annika Eriksson.
Hörnet är i själva verket ganska stort. Nästan halva vardagsrummet upptas av MariaThereses tavlor och färger. Att det alltid finns nära och lättillgängligt gör att målarilen kan komma när som helst.
– Jag kan definitivt göra några streck och prickar innan jag far till jobbet. Det är mer än en gång som jag tvättar penslar innan jag klätt Alfred för dagis.
MariaTherese har alltid målat, men det är framförallt de senaste fem åren som intresset fått mer utrymme.
– På något sätt tog jag mig platsen hemma och det behövs plats. Målandet är ständigt närvarande, då jobbar man med det oftare och då blir man också bättre. Jag är egentligen inte speciellt skillad. Med lite tid skulle jag nog kunna genomföra ett porträtt, men jag tycker inte att det är så kul. Det är därför tavlorna är så olika.
Hon målar i huvudsak i akryl och ofta finns det något collageliknande över tavlorna. ”The lady traveler” är bara ett sådant exempel.
– När jag gick broarna runt mötte jag en kvinna på Lejonströmsbron som var så färgglad och hade en jättevacker jacka och jag tänkte att så där vill jag se ut när jag blir gammal. Det blev början till den tavlan.
Den består inte bara av mycket färg, både en Janis Joplin-bok och frimärken med Storbritanniens drottning Elizabeth II har offrats för konsten.
– Jag gillar frimärken, de är som små konstverk i sig och de brittiska frimärkena är roliga för de har så himla många olika nyanser.
”The lady traveler” är nu en av hennes tavlor som hänger på Society café i Skellefteå. MariaTherese var där och fikade med en kompis när hon insåg att hennes konst nog skulle passa in bra.
– Färgerna och deras stämning harmoniserar bra med mina tavlor så jag frågade om jag skulle kunna få ställa ut.
Det fick hon och nu ställer hon för första gången ut på egen hand, tidigare har hon alltid varit en del av samlingsutställningar.
– Det här är kul och superduperspännande. Mitt sätt att jobba med det mentalt är att de som startar ett kafé är så mycket modigare än jag som vågar ställa ut på det och det är roligt att få samarbeta med lokala, vågliga människor.
Tavlorna finns på plats fram till jul och är till salu, även om MariaTherese erkänner att de har en lite saftig prislapp för att vara av en ganska okänd konstnär …
– Alla de här tavlorna skulle jag vilja ha hemma själv och därför vill jag att det ska kännas värt det om jag säljer dem.
Det här är kul och superduperspännande.
”Jag kan jobba med en tavla i ett halvår innan den är färdig”, säger MariaTherese Bygdin. Foto: Annika Eriksson.