Äggbärare. ”Man vill ogärna bära äggen utan korg eller väska, därför sydde jag en äggväska som den här”, säger Anna Olofsson. Foto: Annika Eriksson.
I den byn Lappvattnet bor det nästan lika mycket höns som människor. I ett skogsgrönt hus, placerat i byns enda kurva, bor de flesta av fåglarna tillsammans med Anna och hennes familj.
Överallt i Annas hem syns spår av hennes två stora passioner, djur och sömnad. Det syns i de hemmasydda grytlapparna vid spisen, och på kudden dekorerad med kor.
– Jag har verkligen alltid tyckt om att sy. Men nu har det blivit ännu mer, säger hon.
Hon skapade för bara någon månad sedan en egen facebook-sida som fick namnet ”Annas gröna hus i skogen”, där hon lägger upp sina hantverk till försäljning. Det blir många kvällar framför symaskinen. Hon öppnar dörren ner till källarvåningen. Där nere skymtar mängder av rutiga tyger, spets och hönsmotiv. Det är där hon sitter när hon syr upp alla de beställningar som ramlar in.
Anna fingrar på en liten väska, prydd med ett hönshuvud. Beställningarna och facebook-sidan hade inte funnits om det inte varit för den.
– Varenda gång jag skulle ut till hönsen och hämta äggen glömde jag min äggkorg. Så jag sydde helt enkelt upp en liten mjuk väska som jag alltid kunde ha nedknycklad i fickan. Och det visade sig att många av de som har höns häromkring upplevde samma problem, så de började beställa äggväskor av mig. På den vägen är det, säger hon.
Nu syr hon det mesta. Små, mönstrade necessärer, kuddar med ladugårdar på och hönssadlar. Den gemensamma nämnaren är att hennes hönskärlek går att se i det mesta.
– Jag syr bland annat hönssadlar, nästan som ett klädesplagg för de höns som får sår på ryggen av tuppen. Om man säger så här, jag gillar det som är gulligt, och det syns också på det jag syr. Allt blir bättre med lite spets, brukar jag tänka, säger hon och skrattar.
Hon återkommer ständigt till hönsen, och att hon älskar livet på landet.
– Varför jag är så förtjust i hönor är svårt att förklara, men jag tycker de är så kloka, betydligt klokare än man tror. Det är fascinerande att iaktta det sociala samspelet dem emellan. Min favorithöna heter Prillan och hon är väldigt social och trevlig. Det är en speciell känsla att gå ner till hönsgården, alla hönor blir så glada, säger Anna.
I samma rum som hon har sin syhörna, står även en liten äggkläckningsstation. Anna konstaterar snabbt att snart blir det både fler hönor och äggväskor i Lappvattnet.
– Hittills har jag väl sytt och sålt över 40 stycken. Och jag har fler beställningar som ramlar in. Jag tycker det är jättekul att sy, men jag vill att det ska fortsätta vara en hobby, inte ett jobb. Då kanske jag blir less, och jag vill verkligen inte tröttna på det här.
Varför jag är så förtjust i hönor är svårt att förklara, men jag tycker de är så kloka.