Dragspel. I 20 år har Napoleon Håkansson, 80 år, spelat och roat människorna på Hedvigsgårdens äldreboende. Foto: Lars Eriksson.
Klockan närmar sig halv två när samlingsrummet på Hedvigsgårdens äldreboende fylls av förväntansfulla åskådare. Medelåldern bland åhörarna är hög, men bandmedlemmarna i ”Kusmarkara” är inte heller några juniorer. Äldst av musikanterna är Napoleon ”Polle” Håkansson med sina 80 år.
– Jag är självlärd, men jag borde nog ha lärt mig noter, säger den något självkritiske Napoleon.
Det märks att ”Kusmarkara” uppskattas för så fort bandet börjar spela och sjunga hänger ett flertal i publiken med i sångerna. Att Napoleon trivs råder det inga tveksamheter om. För 20 år sedan startade han ”Kusmarkara” tillsammans med Kurt Marklund, en kompis som tyvärr gick bort för flera år sedan. Bandmedlemmarna varierar från gång till annan och i dag spelar han tillsammans med Assar Avander, dragspel, Karin Stenlund, dragspel, Leif Mikaelsson dragspel och sång, Rune Bergkvist, gitarr och sång, samt Ture Hedman, bas.
Napoleon delar lågmält och försiktigt med sig av små ögonblick i sin livshistoria. Ibland tappar han tråden och har lite svårt med årtal och namn.
– Tiden går så förbaskat fort. Man föds, man lever och sedan ska man ner i ”jorda”, säger han och skrattar.
När Napoleon var ung och skulle ut i arbetslivet var det meningen att han skulle jobba i skogen, men en skada i handen satt stopp för den karriären. Så småningom blev han verkstadsarbetare på Lööveverken i Ersmark, där han jobbade fram till 1990-talet då fabriken lades ner.
Hans största passion i livet är, och har alltid varit, trav. När han var som mest aktiv ägde han sex hästar. Men några större rikedomar förutom upplevelser har inte intresset gett, förklarar Napoleon.
– Någon liten krona har det väl blivit över. Men det är som talesättet säger: ”Hästar är inte det snabbaste, men det säkraste sättet att ruinera sig”, säger han och skrattar.
När han i slutet av sitt arbetsliv gick arbetslös fick han erbjudandet att jobba på Hedvigsgården i Kåge.
– Det bästa jobbet jag någonsin har haft.
När arbetsperioden tog slut övergav han inte äldreboendet utan han fortsatte att besöka sin gamla arbetsplats. Istället för att arbeta så började han spela för människorna där, något han fortfarande håller fast vid. Varannan tisdag besöker Napoleon och hans bandmedlemmar äldreboendet. Trots att han har roat och underhållit så många människor genom åren vill han inte framhäva sin egen roll.
– Det är inte så märkvärdigt, men det är roligt att så många kommer.
Det är inte så märkvärdigt, men det är roligt att så många kommer.