– Kan jag få smöret?, halvskriker den ena efter den andra.
Bröd och kaffekoppar dukas fram efter det avlånga bordet. Svenska blandas med holländska, rösterna stiger över varandra. Det är en vanlig dag på Morlunda lantbruk i Överklinten. Det är så fartfyllt som man kan tänka sig när en gård fylls med 180 kor, flera hästar, höns och fem barn.
– Det är aldrig lugnt här, säger Benni Hiessink och skrattet sprider sig.
Det är många år sedan Johan och Debbie van de Kamp lämnade Nederländerna bakom sig för att flytta till Sverige. Efter att ha semestrat i de skandinaviska länderna hittade familjen en gård i Uppsala. För en gård ville familjen ha - men det gick inte att ta över någon.
– Mina föräldrar har en gård i Holland, men de var för unga. När de går i pension skulle jag vara 40. Det hade inte gått där, säger Johan van de Kamp.
För tre år sedan kom Bennie Hissink in i bilden. När familjen ville hälsa på släkten i Nederländerna under vintern och lågsäsongen steg Bennie in och tog hand om gården.
– Sedan ringde han och undrade om han inte kunde vara här ett helt år.
På det spåret fortsatte det. Bennie Hissink blev kvar hos familjen i Uppsala.
Vad är det som är så roligt med att vara bonde?
– Det är så flexibelt. Varje dag tänker man att man har en plan, man ska göra det och det och det. Och när dagen är slut är det inget av det som stämmer, säger Bennie Hissink och skrattet sprider sig.
– Det är så det är, men det är så roligt, säger Bennie.
Gården i Uppsala var inte idealisk. Långa avstånd och utspridd mark gjorde logistiken krånglig. När en bekant flyttade till Flarken och van de Kamps och Hissink hade hälsat på fastnade de för läget och naturen. När en gård dök upp för försäljning kom beslutet snabbt. I april förra året genomföres köpet.
Och ni trivs fortfarande?
– Ja, vi trivs väldigt bra, säger Johan och fortsätter:
– Det är så många som flyttar härifrån. Jag förstår inte, det är så vackert här på landet och så vill folk flytta in till stan.
– Det är perfekt mitt emellan Umeå och Skellefteå. Och allt man behöver finns i Robertsfors, fyller Bennie i.
I mer än ett år har den gamla gården också drivits av Johan och Bennie. Med hjälp av grannar i Uppsala och resor med jämna mellanrum har odlingarna hållits i schack. Men för några veckor sedan, i början på september, såldes den.
– Grödorna där nere ska skördas och så, men nu är den såld, säger Johan.
Just odlingen är något som bönderna gillar med det svenska jordbruket. Det nederländska jordbruket har platsbrist, och odlingsytan måste användas och garantera så stor del av fodret till djuren som möjligt.
– Man har möjlighet att testa lite. Det glömmer man i Holland. Om man testar några hektar där och det inte fungerar så blir det katastrofalt. Om det inte lyckas här så visst, det blir dyrt, men det blir inte katastrofalt, berättar van de Kamp.
Till exempel har jordbruket provat höstvete som inte fungerade. Försöket med tulpanlökar däremot, det föll i god jord.
– När vi planterade dem var det fruset och tjäle i marken. Det var många som skrattade åt oss, de tyckte att vi skojade med dem, säger Bennie Hissink med ett högt skratt.
Bönderna har också provat mer baljväxter och proteinrika plantor. Hur det går får nästa vår utvisa. För kvar i Överklinten, det vill holländarna vara.