Det var under torsdagseftermiddagen, just nĂ€r det hade börjat skymma, som den dramatiska hĂ€ndelsen Ă€gde rum 15 kilometer öster om centrala Ăverkalix, i den lilla byn AllsjĂ€rv dĂ€r Göran Gyllemalm bor sedan mĂ„nga Ă„r tillbaka. NĂ€r han var ute pĂ„ sin dagliga motionsrunda och precis hade vĂ€nt om hemĂ„t fick han plötsligt syn pĂ„ en flock renar ett fyrtiotal meter framför sig pĂ„ grusvĂ€gen â nĂ„got som i och för sig inte Ă€r helt ovanligt i skogstrakten dĂ€r en av grannarna Ă€r renskötare.
â Men en stor tjur med vida horn betedde sig konstigt. Den kom emot mig med huvudet nere i backen. Samtidigt lĂ€t den dovt, liksom lĂ„ngt ner i halsen, berĂ€ttar 86-Ă„ringen och hĂ€rmar med stor inlevelse renen.
âRullatorn upp- och nedvĂ€ndâ
Eftersom Göran Gyllemalm har jobbat som veterinĂ€r under hela sitt yrkesverksamma liv och Ă€r van vid djur förstod han direkt att rentjuren inte var pĂ„ sitt bĂ€sta humör â och att situationen kunde bli farlig.
â Men jag rör mig ju inte lika snabbt som tidigare. SĂ„ det fanns inte sĂ„ mycket jag kunde göra. IstĂ€llet stĂ„ngade renen omkull mig i diket. NĂ€r jag tittade upp sĂ„g jag rullatorn ligga upp- och nedvĂ€nd med hjulen i luften, berĂ€ttar Göran Gyllemalm.
Fasan var inte heller över. Kvar stod nÀmligen den frustande och argsinta renen.
â Den fortsatte göra utfall och försökte stĂ„nga mig i ansiktet. Jag tĂ€nkte att nu river den sönder glasögonen och hela ansiktet, sĂ€ger Göran Gyllemalm som förstĂ„s var ordentligt rĂ€dd.
âVrĂ„lade allt jag kundeâ
Situationen kĂ€ndes inte heller ljusare av han visste att han inte sjĂ€lv skulle klara av att ta sig upp ur diket â och att det sĂ€llan passerar bilar i hans del av byn dĂ€r bara en handfull av husen Ă€r bebodda och vĂ€gen tar slut.
â Men jag vrĂ„lade allt jag kunde för att grannarna skulle höra mig, sĂ€ger Göran Gyllemalm.
Efter en halvtimme â nĂ€r en bil hade passerat utan att nĂ„gon observerat honom â kom ocksĂ„ rĂ€ddningen: en bekant som skulle hĂ€lsa pĂ„.
â Han hjĂ€lpte mig upp. Renen försvann efter tio munter, sĂ€ger Göran Gyllemalm som tack och lov klarade sig oskadd undan Ă€ventyret.
Inga fler promenader
Orsaken till renattacken tror han Àr att det Àr brunsttid.
â Renar Ă€r snĂ€lla och fredliga djur. Men under brunsten kan tjurarna bli lite aggressiva. SĂ€kert Ă€r de ocksĂ„ mer orĂ€dda nu eftersom de oftare matas vid gĂ„rdarna
VÄgar du gÄ pÄ nÄgon fler promenad?
Göran Gyllemalm ler:
â Nja, det fĂ„r nog bli nĂ€r de har slutat brunsta.