Brötbildning var ett ständigt hot och krävde ibland livsfarliga arbetsinsatser för att kunna lösas upp. Under rekordåret var det över 5 miljoner stockar i älven.
Under våren har det jobbats med att ställa iordning i båthuset och på väggarna har det spikats breda plank som kommer från Allmogebåtar. Där hänger gamla svartvita bilder med bildtexter om hur flottningen gick till. Mitt på golvet finns en modell som bland annat visar ett sorteringsverk.
– Flottningen berörde så många människor och som nu har försvunnit. Det är något som jag tycker ska uppmärksammas, säger Rolf och fortsätter:
– Birgitta Grönlund, Byske har haft ansvar för hur modellen ska se ut. Vi har också fått en donation av Kammarföreningen som skänkt en gammal flottningsbåt. Den tar vi tacksamt emot.
Rolf berättar att idén med att göra ett museum i Örviken kom från Olle Karlsson och Ove Andersson. Tyvärr har båda sedan projektet med museet startade, gått ur tiden.
– Jag vet att både Olle och Ove så gärna ville göra detta. För dem var det viktigt att berättelser och minnen från flottningsepoken längs Skellefteälven ska bevaras och föras vidare till yngre generationer. Därför känns det värdefullt att vi nu kan hedra deras insats och hålla berättelsen vid liv.
Timmerflottningens födelse i Sverige kan dateras till 1880 och den samlade arbetsstyrkan uppgick till över 50 000 man. Runt Skellefteälvens mynning fanns runt sekelskiftet ett tiotal sågverks- och massaindustrier. Nästan hundra år senare, 1970 så upphörde flottningen i Skellefteälven.
– Det är en verksamhet som det nästan inte finns ett spår av idag, säger Rolf.
Lennart Wikman, Tommy Granstedt och Jorma Olofsson utanför museet i Örviken. Här visar de flottarens viktigaste verktyg båtshaken som kallades för ”forken”.
Vid ett bord vid strandkanten i Örviken sitter Lennart Wikman, Tommy Granstedt och Jorma Olofsson. De har många minnen från flottningsepoken i Skellefteälven.
– I Björnsholmen fanns ett buntverk och det var många tunga timmerlass som skulle fraktas med båt. Det var viktigt att hålla koll på väderleken. Det kunde bli riskabelt om det släppte eller drev iväg, minns Jorma.
Åren 1961 till 1964 jobbade Lennart Wikman med timmersortering.
– Jag minns att vi hämtade lönen på lönekontoret och den var runt 28 till 60 kronor per dag.
Vid 15-års ålder jobbade Tommy Granstedt som brovakt vid lejonströmsbron.
– Jag jobbade med några flottningsveteraner och det var både spännande, intressant och lärorikt. Det var nog det bästa sommarjobb jag någonsin haft, säger Tommy glatt.