Vi ville hylla Skelleftebygden och bad er att skicka in era favoritord pÄ SkelleftemÄl. Responsen blev enorm. Det fullkomligt strömmade in ord via mejl, Facebook och till och med per post. Vi hade egentligen kunnat tÀcka en hel himmel med dem. Urvalet till ordmolnet har vi gjort baserat pÄ hur ofta ett ord dök upp bland förslagen och i viss mÄn ocksÄ hur mycket det anvÀnds i dagligt tal. Molnet Àr en blandning mellan bondska och andra uttryck.
Men vad Àr det egentligen som kÀnnetecknar SkelleftemÄlet? Vi ringde upp Susanne Haugen, ursprungligen frÄn SkellefteÄ, som numera arbetar som lektor i nordiska sprÄk pÄ Institutionen för sprÄkstudier vid UmeÄ universitet.
â Det Ă€r nĂ€stan omöjligt att försöka sĂ€ga vad som Ă€r specifikt för just SkelleftemĂ„l. I dag sĂ„ pratar de flesta ett standard regionalsprĂ„k och alla dialekter Ă€r mer utjĂ€mnade. Det Ă€r till exempel inte sĂ„ stor skillnad pĂ„ dialekten i UmeĂ„ och i SkellefteĂ„.
Hon sÀger att det finns sÄ mÄnga olika nivÄer till ett dialektalt sprÄk; intonation, lexikon och uttal, och dÀrför ocksÄ mÄnga grÄzoner.
â Om jag tittar pĂ„ orden i ordmolnet sĂ„ Ă€r det ju vissa, till exempel hurven, som Ă€r utbrett i Norrland och inte specifikt för SkellefteĂ„. Sedan Ă€r det ju vissa ord, sĂ„ som körnstigt och nanting, som egentligen Ă€r samma som konstigt och nĂ„nting, men dĂ€r uttalet Ă€r avvikande.
Sedan finns det till exempel ord som flÀnna, som betyder grÄta i SkellefteÄ.
â Men ordet kan finnas i andra dialekter, men ha andra betydelser, typ âvad flĂ€nnar du om?â och dĂ„ kan det betyda mer att gnĂ€lla, sĂ€ger hon.
Sedan kan ett ord Àven kÀnnas specifikt för ett omrÄde pÄ grund av de anvÀnds ofta.
â Bakanför och frammanför anvĂ€nds i andra dialekter ocksĂ„, men det kan ju vara att de anvĂ€nds extra mycket i SkellefteĂ„ och dĂ„ kan de kĂ€nnas som specifika. Om sedan lĂ€sarna tycker att vissa ord Ă€r SkelleftemĂ„l sĂ„ Ă€r ju deras upplevelse inte felaktig, sĂ€ger hon.
â Sedan kan man generellt sĂ€ga att ord i Norrland kortas av och det finns ju kvar starkt i SkellefteĂ„, samt att sĂ€tta âoâ före ett ord. SkelleftemĂ„l ska ju vara ganska nasalt ocksĂ„.
Bondskan unik och vÀlbevarad
De flesta orden i molnet förekommer alltsÄ i hela VÀsterbotten och i mÄnga fall i hela Norrland.
â DĂ€remot sĂ„ Ă€r ju Skelleftebondskan en genuin dialekt unik för SkellefteĂ„. Just i Skelleftebondskan sĂ„ finns mĂ„nga riktigt gamla drag bevarade, vilket det inte gör i alla andra typer av bondska. Till exempel finns diftonger, vokalljud som âaiâ bevarade och man kan sĂ€ga âstainâ och âbainâ, medan det i dag bara Ă€r en enkel vokal âeâ.
I ordmolnet hittar Susanne Haugen ocksÄ mer genuina ord frÄn bondskan sÄ som illsnedu och ofÄlln.
Vad beror det pÄ att Skelleftebondskan Àr sÄ pass vÀlbevarad?
â Det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga. Men generellt sĂ„ pĂ„verkas ett sprĂ„k av att mĂ€nniskor fĂ„r kontakt med andra och reser. SĂ„ Ă€r man inte sĂ„ rörlig och inte fĂ„r sĂ„ mycket influenser utifrĂ„n sĂ„ bevaras sprĂ„ket.
I dagens samhÀlle, dÀr fler mÀnniskor utbildar sig och reser runt, sÄ finns det inte lÀngre nÄgot som lika tydligt utmÀrker de geografiska omrÄdena.
â Alla har olika register ocksĂ„ och anpassar sprĂ„ket efter den person de pratar med, vilket man inte gjorde förr i samma utstrĂ€ckning
Susanne Haugen undervisar i islÀndska, ett sprÄk som förblivit i stort sett oförÀndrat.
â Det finns vissa drag ur bondskan som man kĂ€nner igen dĂ€rifrĂ„n, till exempel âjernaâ och âdĂ€rnaâ som har sina egna varianter i islĂ€ndskan. SĂ„ bondskan Ă€r en vĂ€ldigt Ă„lderdomlig dialekt. Men i dag sĂ„ finns den ju inte kvar i sĂ„ hög grad.
Hon berÀttar att hennes mor- och farförÀldrar, födda pÄ 1910-talet, pratade bondska hemma, men att hennes förÀldrar födda pÄ 50-talet inte kan prata dialekten. DÀremot sÄ förstÄr de en del av det.
â SĂ„ kanske nĂ„gonstans med de som Ă€r födda pĂ„ 50-60-talet sĂ„ började det ta slut. Jag tycker det Ă€r trĂ„kigt att det inte kan fĂ„ finnas kvar.
SprÄk och dialekter vÀcker starka kÀnslor konstaterar hon.
â Det markerar en samhörighet och Ă€r vĂ€ldigt kopplat till identitet, och det visar ju den respons som ni har fĂ„tt av lĂ€sarna, sĂ€ger hon.