Vi ville hylla Skelleftebygden och bad er att skicka in era favoritord på Skelleftemål. Responsen blev enorm. Det fullkomligt strömmade in ord via mejl, Facebook och till och med per post. Vi hade egentligen kunnat täcka en hel himmel med dem. Urvalet till ordmolnet har vi gjort baserat på hur ofta ett ord dök upp bland förslagen och i viss mån också hur mycket det används i dagligt tal. Molnet är en blandning mellan bondska och andra uttryck.
Men vad är det egentligen som kännetecknar Skelleftemålet? Vi ringde upp Susanne Haugen, ursprungligen från Skellefteå, som numera arbetar som lektor i nordiska språk på Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet.
– Det är nästan omöjligt att försöka säga vad som är specifikt för just Skelleftemål. I dag så pratar de flesta ett standard regionalspråk och alla dialekter är mer utjämnade. Det är till exempel inte så stor skillnad på dialekten i Umeå och i Skellefteå.
Hon säger att det finns så många olika nivåer till ett dialektalt språk; intonation, lexikon och uttal, och därför också många gråzoner.
– Om jag tittar på orden i ordmolnet så är det ju vissa, till exempel hurven, som är utbrett i Norrland och inte specifikt för Skellefteå. Sedan är det ju vissa ord, så som körnstigt och nanting, som egentligen är samma som konstigt och nånting, men där uttalet är avvikande.
Sedan finns det till exempel ord som flänna, som betyder gråta i Skellefteå.
– Men ordet kan finnas i andra dialekter, men ha andra betydelser, typ ”vad flännar du om?” och då kan det betyda mer att gnälla, säger hon.
Sedan kan ett ord även kännas specifikt för ett område på grund av de används ofta.
– Bakanför och frammanför används i andra dialekter också, men det kan ju vara att de används extra mycket i Skellefteå och då kan de kännas som specifika. Om sedan läsarna tycker att vissa ord är Skelleftemål så är ju deras upplevelse inte felaktig, säger hon.
– Sedan kan man generellt säga att ord i Norrland kortas av och det finns ju kvar starkt i Skellefteå, samt att sätta ”o” före ett ord. Skelleftemål ska ju vara ganska nasalt också.
Bondskan unik och välbevarad
De flesta orden i molnet förekommer alltså i hela Västerbotten och i många fall i hela Norrland.
– Däremot så är ju Skelleftebondskan en genuin dialekt unik för Skellefteå. Just i Skelleftebondskan så finns många riktigt gamla drag bevarade, vilket det inte gör i alla andra typer av bondska. Till exempel finns diftonger, vokalljud som ”ai” bevarade och man kan säga ”stain” och ”bain”, medan det i dag bara är en enkel vokal ”e”.
I ordmolnet hittar Susanne Haugen också mer genuina ord från bondskan så som illsnedu och ofålln.
Vad beror det på att Skelleftebondskan är så pass välbevarad?
– Det är svårt att säga. Men generellt så påverkas ett språk av att människor får kontakt med andra och reser. Så är man inte så rörlig och inte får så mycket influenser utifrån så bevaras språket.
I dagens samhälle, där fler människor utbildar sig och reser runt, så finns det inte längre något som lika tydligt utmärker de geografiska områdena.
– Alla har olika register också och anpassar språket efter den person de pratar med, vilket man inte gjorde förr i samma utsträckning
Susanne Haugen undervisar i isländska, ett språk som förblivit i stort sett oförändrat.
– Det finns vissa drag ur bondskan som man känner igen därifrån, till exempel ”jerna” och ”därna” som har sina egna varianter i isländskan. Så bondskan är en väldigt ålderdomlig dialekt. Men i dag så finns den ju inte kvar i så hög grad.
Hon berättar att hennes mor- och farföräldrar, födda på 1910-talet, pratade bondska hemma, men att hennes föräldrar födda på 50-talet inte kan prata dialekten. Däremot så förstår de en del av det.
– Så kanske någonstans med de som är födda på 50-60-talet så började det ta slut. Jag tycker det är tråkigt att det inte kan få finnas kvar.
Språk och dialekter väcker starka känslor konstaterar hon.
– Det markerar en samhörighet och är väldigt kopplat till identitet, och det visar ju den respons som ni har fått av läsarna, säger hon.