Han har arbetat som polis i 34 år och sedan 7 år är Peter Burman huvudskyddsombud för drygt 500 anställda inom polisen i Västerbotten inklusive de civilanställda.
Vid nyår har det gått ett år sedan svensk polis inledde den största reformen hittills: 21 länspolismyndigheter blev en enda polismyndighet.
Pågår under tre år
Den nya organisationen ska arbetas fram under tre år, snart har ett år har gått – och Peter Burman kan vittna om hur den nya organisationen tillsammans med en tuff lönekamp får många poliser att känna missmod, besvikelse och till och med att flera funderar på att byta yrke.
Inte fler poliser på fältet
Han påpekar att det under 2014 talades tydligt om att den nya organisationen skulle ”byggas från grunden”, hur polisen skulle synas mer ute på gator och torg, en tydlig satsning på den så kallade kärnverksamheten, alltså poliser i yttre tjänst och brottsutredningsverksamheten.
Peter Burman och många andra poliser upplever nu att så inte blev fallet, sett till hur det första året utvecklat sig. Tvärtom har den nya organisationen inte inneburit fler polispatruller som åker ut från polishuset i Skellefteå, bortsett från den ökade synligheten till följd av det ökade terrorhotet.
Norran har haft kontakt med ett stort antal poliser i Skellefteå de senaste dagarna. Många är missnöjda med den nya organisationen så här långt, likaså löneläget. Samtidigt påpekar flera poliser att ”vi måste ge den här omorganisationen en chans, det går inte att förändra allt bara på ett år.”
”Alla är inte kritiska”
Peter Burman säger:
– Det stämmer med min uppfattning, alla är inte kritiska. Men det är ändå många som uttrycker sig negativt om hur det fungerat – och inte fungerat – det senaste året. Det finns skräckexempel under året på otydlig organisation vid vissa lokalpolisområden där det varit oklart om vem som skulle se till att det funnits toalettpapper på stationen.
Vilka är de största bristerna just nu?
– För det första har vi ett system med chefer på distans, exempelvis att mellanchefer sitter i Umeå och har sin personal i Skellefteå. Det skapar brist i kontinuerliga kontakter: att få hjälp, råd och stöd.
– För det andra har ett antal mellanchefstjänster ännu inte tillsatts, vilket också skapar problem. Detta kan lösas tidigast under våren, har jag förstått, tillägger Peter Burman.
Brister i bemanningen
Två andra stora problem som uppstått är bristen på poliser: i yttre tjänst och i krimjourverksamheten i Skellefteå samt underbemanningen i Västerbottens inland. Det sistnämnda har uppmärksammats i flera artiklar i Norran tidigare.
Striden om högre polislöner är ändå det som förenar Skellefteås poliser till samma ståndpunkt, enligt Peter Burman.
”Vi utför samma arbete”
– Vi utför samma arbete, har samma arbetsgivare, ligger i topp när det gäller uppnådda produktionsmål – men det märks inte i lönen för länets poliser.
– Fortfarande gör polisen ett bra jobb, vi måste göra det, personalen ser till att lösa problemen som uppstår. Men på sikt påverkar det här den enskilde på flera sätt. Att åtta av tio funderar på att byta yrke är väl det tydligaste beviset på detta. Signalerna från många poliser är alarmerande.
Vad måste göras snabbt utifrån din uppfattning som huvudskyddsombud?
– Arbetsgivaren måste skapa en grundtrygghet i organisationen. Vi måste få mer resurser till kärnverksamheten här i Skellefteå och inte minst i inlandet. Då kanske andra verksamheter får stå tillbaka, men vi har inget val – och det är brådskande.
Bara häromdagen fick jag en rak fråga från en kollega som undrade om hur man gör när man begär tjänstledigt för att pröva ett annat yrke.
