Skellefteå tingsrätt, sal 1: under flera dagar pågår rättegången mot den flerbarnsmamma, bosatt i Skelleftetrakten, som åtalats för grov fridskränkning.
Brottsoffren är hennes barn som är i varierande åldrar.
Polisen fick kännedom om brottsmisstankarna våren 2015. Utredningen visar att systematiskt våld, hot och kränkningar ska ha hållit på under flera års tid.
”Bara en liten, liten del”
– Det här har pågått så länge barnen kan minnas. Det som tas upp i rättegången är bara en liten, liten del av vad som barnen utsatts för. Skälet till detta är att det tog lång tid innan polisen fick veta vad som hänt med barnen, därmed hann många enskilda händelser bli preskriberade, säger barnens advokat Linda Sundlöf.
Barnens advokat påpekar att barnen har svårt att minnas varje detalj, varje enskild händelse:
– Dessa är svåra att särskilja eftersom det finns så många tillfällen då barnen exempelvis kränkts verbalt eller varit med om misshandel.
Polisen i Skellefteå har hållit flera förhör med barnen som försökt minnas tillbaka på vad som skett i hemmet och på andra platser.
I rättssalen måste de på nytt konfronteras med minnesbilderna: hur de blivit slagna med tillhyggen som käppar, pinnar eller sopkvastar, hur de sett syskonen utsättas för samma behandling, hur mamman hotat att skada eller döda dem, hur de systematiskt kränkts av mamman med nedsättande tillmälen.
Berättade för skolkuratorn
Ett av barnen berättar hur hon försökte slå larm både genom att prata med en granne och att mammans våld och hot framkom i samtal med en skolkurator. Kuratorn slog i sin tur larm till socialtjänsten i Skellefteå 2012, men de sociala myndigheterna gick efter en inledande kontroll inte vidare i ärendet.
Hon beskriver en gång när tre av barnen skulle straffas för ett borttappat kvitto:
– Alla blev slagna, jag stod lugnt och lät henne slå. De andra försökte skydda sig först men då sa hon: ”Ta bort händerna, annars slår jag sönder era händer”. Då vågade ingen skydda sig.
Ett annat av barnen sammanställde något som blev en viktig del i bevisningen: i en dagbok beskrivs i detalj vad som hänt.
Tänkte campa i skogen
Där finns tankar om att barnen skulle fly ut i skogen och campa för att slippa plågoanden där hemma. I dagboken berättas också om hur mamman genomför en misshandel med en sopkvast ”där pinnen kunde skruvas loss”.
Ibland tvingades något av barnen att hålla i sitt syskon under misshandeln, även vid rättegången framgår det plågsamma med att klara av detta grymma ”samspel” med modern.
Ur dagboken:
”Eftersom jag inte skulle kunna hjälpa med något och inte ville se det gick jag in på toa medans hon slog honom. Jag täckte för mina öron men efter en stund så slutade hon.”
Förhören fortsätter i rättssalen kring hur situationen varit i familjen, hur det systematiska våldet blev en del av vardagen. Åklagaren försöker få barnen att precisera antalet gånger som fysisk misshandel inträffat.
”Som när myggor biter”
Ett av svaren blir:
– Jag vet inte hur många gånger hon slagit. Men det är som när myggor biter en. Man vet inte hur många gånger det händer.
Hur plågsamt det varit både för den som blev slagen som för syskon som blev vittne till våldet, sammanfattas av ett av barnen:
– Hon hade tillhyggena i ett hörn så att de var lätta att nå. Och om någon började grina när hon slog så sa hon: ”Sluta grina, annars fortsätter jag att slå dig”. Jag hatade henne och jag visste alltid hur det skulle bli.
Ett av barnen: Mamma sa: Ta bort händerna, annars slår jag sönder era händer. Då vågade ingen skydda sig.