Vi träffas i ett av mötesrummen på polishuset i Skellefteå.
Jens Wismar arbetar sedan nyår, tillsammans med två andra kollegor, som gruppchef för den yttre polisverksamheten i Skellefteå, Malå och Norsjö.
Sara arbetar alltså vid polisens brottsoffer– och personsäkerhetsgrupp i Västerbotten.
Eftersom en viktig del av hennes arbete handlar om personsäkerhet och skydd för enskilda, medverkar hon i denna intervju enbart med förnamn.
Polisen har en av de viktigaste rollerna när det gäller brottsoffer: poliserna möter den enskilde ofta direkt efter händelsen, det är ofta svåra situationer som ska redas ut med upprörda, chockade och kanske fysiskt skadade personer.
”Ger tidig information”
– Vi försöker så gott det går att i detta tidiga skede informera brottsoffren om vilka rättigheter de har, vilken typ av hjälp och stöd som finns.
– Samtidigt kan det i enskilda situationer ibland vara svårt att nå ut med all information, så i vissa fall får den informationen ske stegvis under den fortsatta utredningen i kontakter med exempelvis polisens utredare, fortsätter Jens Wismar.
Många kan ge råd och stöd
Viktig information att lämna till ett brottsoffer är exempelvis den hjälp man kan få av polisen, socialtjänsten, föreningar och organisationer, ekonomisk ersättning, utfärdande av kontaktförbud, rätten till målsägandebiträde eller stödperson, rättshjälp (se exempel i artikel här nedan på hemsidor med råd till brottsoffer).
– Här i Skellefteå brukar vi nämna öppenvård som Oden och Klara, Brottsofferjouren, Guldstadens kvinnojour, beroendeenheten och möjligheten till hjälp i samband med rattfylleribrott som kallas SMADIT, fortsätter Jens Wismar.
Gruppen gör bedömning
När poliser i yttre tjänst har gjort sina inledande utredningsåtgärder och utredare kopplats in, når informationen också Sara och hennes kollegor i brottsoffer– och personsäkerhetsgruppen.
– Vi gör då en bedömning om vi i gruppen ska gå in med enskilda insatser. Det kan vara allt från att ge råd och stöd till att ge skydd och ordna tekniska lösningar för en tryggare vardag, exempelvis larmtelefoner.
”Inte känna ensamhet”
Ett brottsoffer som blivit utsatt för exempelvis hot, förföljelse eller misshandel skall inte behöva känna sig ensamma i situationen, påpekar Sara:
– Det är viktigt att brottsoffret inser att saker kanske inte går över av sig själv, att man måste orka agera på olika sätt, fortsätter hon.
Men ni måste möta brottsoffer som exempelvis av rädsla tvekar om att fullfölja en anmälan?
– Ja, det förekommer ju. Men en viktig sak är att man som polis har ett ”aktivt lyssnande”, och visar ett genuint engagemang för den enskilde. På det sättet skapas förhoppningsvis ett förtroende som gör att den enskilde vill och orkar medverka, svarar Jens Wismar.
Många brottsoffer kan också behöva hjälp av andra för att orka hjälpa sig själva.