Norrbottenspetsen Bosse jagar hellre fågel än älg.
Caroline Johansson har jakten i blodet. Sedan hon var riktigt liten har hon följt med sin pappa ut i skogen och suttit på pass, år efter år. Någon gång har hon fått ledigt från skolan för att gå på älgjakt. Hon kan inte minnas att hon någonsin blivit less, möjligen lite rastlös. Idag älskar hon att vistas i skogen och där tillbringar hon så mycket tid hon hinner. Med på vandringarna är norrbottenspetsen Bosse som hunnit bli fem år och som hellre jagar fågel än älg.
– Han är inte riktigt på hugget då det gäller älg men han kan nog bli bättre. Jag tror att om han får vara med då jag skjuter en älg så skulle han förstå bättre hur det går till. Visst skäller han på älg men han håller sig för långt ifrån.
Caroline Johansson och norrbottenspetsen Bosse ser fram emot årets jakt.
Jägarexamen tog Caroline 2015. I gruppen hon tillhörde var det fler kvinnor än män och i jaktlaget hon tillhör i Högbacken har det de senaste åren tillkommit flera kvinnor. Hon tycker det verkar som att intresset för jakt har ökat, inte minst bland kvinnor.
Året efter jägarexamen skaffade hon Bosse.
– Det är en helt annan sak att jaga med egen hund, säger Caroline, som ifjol sköt sin första älg, en älgko som hon fällde i Högbacken.
Bosse och Caroline ser fram emot älgjakten och kommer att sitta på pass i Högbacken.
– Jag satt på ett pass och hörde hur en hund skällde nära. Samtidigt ropade någon i radion att nu Caroline är det bara att släppa på säkringen för nu kommer den. Det brakade till i skogen och en älgko kom rusande. Jag sköt den med två skott. Tala om att jag fick puls. Det var en mäktig upplevelse.
Spänningen med jakten lockar och när hon drar ut i skogen på årets älgjaktspremiär hoppas hon få skjuta en stor tjur.
Älgstudsaren skaffade Caroline när hon tog jägarexamen 2015.
– Det vore häftigt.
Fågeljakt är annars den jakt hon ägnar mest tid åt. Hon har skjutit ett antal orrar och tjädrar uppe i Högbacken. Förra året fällde hon sin hittills största tjäder, en tupp på 4,3 kilo. Det var Bosse som jagade upp den.
– Han är en skällande fågelhund och oftast skrämmer han upp fågeln i något träd och så kan jag skjuta den där. När fågeln faller stannar Bosse vid den tills jag kommer fram, ibland hinner han gnaga lite på den, säger Caroline med ett skratt.
Ifjol sköt Caroline sin första älg.
När någon i familjen skjutit en tjäder kan det hända att det blir fågelgryta på middagsbordet.
– Det är pappa som lagar till det och han brukar koka ihop en gryta med plommon och konjak. Den är riktigt god.