Roberto Saviano är troligtvis en av världens mest orädda författare och journalister. 2006 gav han ut debuten ”Gomorra”, en reportagebok som granskar maffian i Neapel på ett närgånget och avslöjande sätt (tydligen ska han ha skuggat maffiamedlemmar på sin vespa, bara en sådan sak).
Sedan ”Gomorra” gavs ut har den översatts och sålts i över 50 länder och priset, eller uppoffringen, som Roberto Saviano fick betala var sitt vardagliga liv. I dag lever han på hemlig ort med polisskydd dygnet runt.
Det verkar dock inte ha avskräckt honom, för i sin femte bok ”Zero Zero Zero” tar han sig an kokainhandeln. De som har läst hans tidigare böcker vet att Roberto Saviano går djupt och långt för att hitta berättelser och framför allt, sanningen, och senaste boken är inget undantag. Författaren har tydligt gått in i ämnet för att kunna förstå och granska det på ett intensivt sätt. Ett sätt som nästan kan beskrivas som maniskt. Och ibland är det just all fakta som gör att innehållet känns tungläst. Boken är intressant men frågan är om läsarna kan ha samma entusiasm som Roberto Saviano för innehållet, som utgör cirka 500 sidor?
Roberto Saviano har nog sin iver att tacka för att jag höll mig kvar. Och hur spännande och fasansfullt det än kan vara att läsa om droghandeln och dess konsekvenser är författarens förhållning till innehållet det som imponerar mest. Hans språk och driv är i en klass för sig.
EMILIE SJÖLUND