INDIEPOP. Det är somrigt, fjäderlätt och rätt så bekymmersfritt. Yast låter lyssnarna bekanta sig med det bästa av två världar, pastellfärgade sandstränder och engelsk britpop. Mixen får dessutom komma fram ytterligare på det tjusiga skivomslaget. Att det är gruppens debutalbum märks inte då självklarheten finns där från första stund och faktum är att skivan inleder starkare än avslutningen.
Bäst är självbetitlade ”Yast” och ”Rock ’n’ roll dreams” som får mig att tänka på det skotska bandet The Wake fast med mindre synt. Sångaren på ”Always on my mind” påminner också om Stephin Merritt från Magnetic Fields och bara det ger mig gåshud.
Även om mängden svenska indiepopband har minskat från hur det var för några år sedan så kan nog Yast få problem bli att sticka ut. Men om jag fick bestämma skulle jag gärna se dem live en ljummen sommarkväll eller varför inte en grå och snömoddig februarinatt? Om inte annat så är Yast ett perfekt sällskap i ensamheten.
EMILIE SJÖLUND
