Diktböcker med sprängkraft är ovanliga, men Yahya Hassan, 19 år och statslös palestinier, har en berättelse som skär genom flera konfliktlinjer i vårt samhälle. Han är uppvuxen i ett invandrartätt område i Århus och dikterna är en uppgörelse med ett patriarkalt förtryck som inte bara drabbar flickor utan även den ”arabiske prinsen”.
Dikterna är skrivna med versaler, vilket ser ilsket ut, men i en intervju säger han att det är för att det är vackert som han skriver så. Det handlar om klass, om invandrares isolering i bostadsområden kalibrerade på Al Jazira, om arbetslöshet och bidragsfusk, misshandel och religiöst hyckleri, kriminalitet och droger, ungdomsanstalter och fängelse. När han bekräftar schablonbilder från invandrartäta förortsområden och säger att han pissar på Allah bryter han mot flera tabun och riskerar att elda på främlingsfientlig opinion, vilket han fått kritik för. Därför måste han nu ha livvakt. Men han vill inte ta på sig ansvaret för hur hans dikter används. Precis som Knausgård använder han sitt liv som text. Det mångkulturella samhället är inte enkelt.
Den kanske kan ses som en parallell till Zlatans historia, samma våldsamma hemmiljö, ovanliga begåvningar som gör att de kommer på rätt köl. En av Hassans lärare upptäckte den skrivförmåga som kunde kanalisera ilskan som han levt med. I Danmark har boken redan sålts i 100 000 exemplar. Läs den och berörs!
MARIA ERIKSSON