POP. Det pulserar, rycker tag och låter väldigt bra. Så lyder den korta beskrivningen av det brittiska bandet Wild Beasts fjärde skiva. Redan i öppningsspåret presenteras den elektroniska agendan på bästa sätt och därefter är det bara luta sig tillbaka och lyssna. Vad som vid första lyssningen kan misstas för endast smart musikalisk produktion växer ytterligare när de otroligt välskrivna texterna skiner igenom de drömska synt- och gitarrslingorna. Samspelet mellan ytterligheterna i form av Hayden Thorpes Morrissey-fraserande falsett och Tom Flemings genomträngande basstämma är klockrent. Det är få band förunnat att kunna stoltsera med en lika variationsrik som dynamisk resurs.
I den oerhörda "Mecca" blir det svårt att minnas när musik var så vackert senast. I mitt tycke en omedelbar kandidat till årets låt, alla kategorier. "Sweet spot", en mer direkt poplåt, har även den en omedelbarhet där man frågar sig varför inte fler band kan låta så här. Att skivans andra halva inte riktigt håller samma skyhöga klass som den första är den enda plumpen i ett för övrigt fläckfritt pop-protokoll.
ANDERS SAMUELSSON