HEAVY METAL. Nja, White Wizzard. Ni är inte dåliga, ni var bara bättre förr. Jag tror att de oräkneliga medlemsbyten som Los Angeles-bandet genomlidit gjort sitt för att hålla tillbaka bandets potential. Tre album in i karriären och endast basisten finns kvar. På bandets Wikipedia-sida räknar jag till hela tolv före detta medlemmar som passerat. Inte ett framgångsrecept, helt enkelt. Bandets tidigare hejdlösa NWOBHM-urladdningar känns helt plötsligt slöa och inte som de vassa knivar jag vant mig vid att stickas av. Inledande ”Strike the iron” är riktigt fräck och snärtig, men i övrigt är det här mest en påminnelse om ett band som för varje nyinhoppad medlem tappat en bit av sin identitet. Trist!
DENNIS FAHLGREN
