Västerbottensteaterns premiär av ”Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan” fyllde Medan i Norsjö. Foto: Patrick Degerman
Än en gång visar Västerbottensteatern prov på sitt stora, breda register. Skådespelarna Göran Hansson, Annika Isaksson Svedberg, Agneta Ahlin och Tove Olssons får alla högt betyg för sin rolltolkning och sina scenprestationer.
Scenen är ett callcenter i Bastuträsk.
Och vem har inte varit i kontakt med telefonförsäljare och undrat hur den är funtad som väljer ett sådant jobb.
Med makalös precision sätter pjäsen fingret på den omedelbara otrygghet en människa kan hamna i om förutsättningarna på en arbetsplats ändras. Livet gungar till. Och det är då de primitiva, dolda egenskaperna kommer fram.
Vänskapen mellan kamraterna prövas. Inte bara en utan flera gånger. Callcentret utmanas från högre ort och man ska tävla mot andra ute i landet. Det blir ”vi och dom”. Men snart sätts kamrat mot kamrat. Fåfänga och girighet kryper allt närmare. Ytterligheter blottas.
Det är en nutidspjäs. I högsta grad aktuell. Nedskärningar, rationaliseringar, och hård konkurrens är i dag vardagsmat.
Men människan då? Vad händer med våra liv?
Gustav Tegbys manus har en knivskarp satir inbyggd i det allvarliga budskapet. Rädslan hänger över de fyra arbetskamraterna som en giljotin på väg att falla. Och de är förstås beredda att helt okritiskt lyda minsta vink från huvudkontoret. Vinna eller försvinna gäller.
Just när ångesten är som starkast bryter man av med sång och dansinslag som lättar upp stämningen. Elegant och humoristiskt. Något som på ett skickligt sätt balanserar pjäsen.
Här finns också många eleganta vändpunkter. Inget är förutsägbart.
Enda invändningen jag har är att den för övrigt väldigt fina musiken stundtals överröstar sångtexterna. Pjäsens titel ”Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan” får mig att tänka på telefonkö, vilket känns missvisande då det handlar om uppringande försäljare.
Sammanfattningsvis är detta en aktuell pjäs som går ner på djupet. Som kritiserar inte bara dagens hetsiga kravsamhälle som tillåter mänskliga offer, utan också ställer frågan: Ska vi tillåta att offras och till vilket pris?
Eller är det kanske dags att dra ur kontakten?
