Krig, elände och lidande påverkade Maronga Furaha kraftigt som ung. Hon kom till Sverige från Kongo 2006. Då fick hon mat och tak över huvudet. Men mot de hemska minnena fanns det ingen som kunde göra någonting åt.
- Man behöver inte bara något att äta och ett husrum. Efter ett krig känner man sig hjälplös på många sätt. Det finns tankar som aldrig kommer att försvinna. Vi människor behöver kärlek och någon att lita på, det får man inte i krig, säger hon.
Med värme och medmänsklighet hjälper hon därför så många invandrare och asylsökanden som hon bara kan. Både med praktiska saker, som att lära sig svenska, söka bostad, lära sig cykla och att sicka papper till myndigheter. Men också på ett mer känslomässigt plan. Maronga Furaha förklarar att många är i behov av trygghet och gemenskap. Hon har sin bas i Bureå där hon driver Marongas hörna. Där samlas människor för att prata om sina tankar.
- Det var så det började. Jag mådde dåligt själv och började knacka dörr för att höra om någon ville fika. Jag kände mig väldigt rädd och hade svårt för att vara ensam. Men det erkände jag inte då. Jag ville att det skulle finnas någon där.
I dag berättar hon om sin historia och bakgrund för andra. Hon ger mod och hopp om att det kommer att gå bra. Något som ofta ger en positiv effekt. Maronga Furaha är en central gestalt i alla möjliga olika sammanhang.
- Det kan vara så att det sitter två personer här som kommer från samma land, men som inte vill prata med varandra för att de tillhör olika grupper i hemlandet som krigat mot varandra. Den ena kan påstå att den andra förstört hans eller hennes liv, säger Maronga och fortsätter.
- Då berättar jag hur jag ser på det. Nu är vi i Sverige och det är inte just honom eller henne som gjort att det blev så. Om vi hjälps åt blir allting bättre. Blir det konflikt här så smittar det av på våra barn. Man måste förlåta och gå vidare. Jag har själv gjort den resan.
Hennes stöd har hon gjort henne till den hjälte hon är i dag. Hon uppmuntrar även andra att tänka till kring sin egen omgivning. Det kan vara så att en granne eller någon annan i ens närhet behöver stöd.
- Vi är duktiga på att stödja andra som har det svårt utanför Sverige. Men vi glömmer ibland bort de som är här hemma. Ofta handlar det om att finnas där. Man behöver inte ens ord. Har man kärlek behöver man inte munnen.