25-årige Henrik Erikssons gäng arbetar väst på stan, medan två andra arbetsgrupper ansvarar för resterande Skellefteå med omnejd.
– Vi har nästan kommit igång en månad senare än vanligt, det har legat kvar för mycket snö här. De andra har kunnat köra lite tidigare.
Han och kollegan Tommy Randelöv sopar prydligt ihop gruset. Det samlas sedan upp av en lastbil.
– Om det inte är för blött, då kan det bli så där, säger Henrik och pekar på en liten hög i vägkanten.
Arbetet är väderstyrt. Om gruset blir för blött kan lastbilen inte samla upp det. Om det blir så torrt att det dammar finns det en vattenbil i gruppen som kan blötlägga marken.
Henrik föredrar att det sköts av ett separat fordon, istället för att traktorerna skulle utrustas med samma funktion. Gruppen kör ihop tre-fyra lastbilslass dagligen, med omkring 14 ton grus i varje.
Är det här en intensiv period för er?
– Jo, men det är ändå mer att göra på vintern. Det blir inte sådana timmar att ögonen blöder.
Ekonomi och miljö
Gruset som tinar fram ska inte bara sopas ihop och tas bort. Genom kommunens anläggning på Loftberget ska så mycket som möjligt också återanvändas. När gruset har renats förvaras det vid olika depåer till dess att halkan kommer tillbaka.
Assar Segerstedt, platschef på Loftberget, ser både ekonomiska och miljömässiga fördelar.
– Om man skulle deponera allting så blir det stora summor, det kostar kanske 500 kronor per ton. Hur du än vänder på det så är det billigare att återanvända.
I slutändan återvinns inte allt grus. Av det som läggs ut på vintern uppskattar Assar att 25-30 procent kan användas igen. Under säsongen 2016/2017 ska det ha rört sig om cirka 10 000 ton.
– Det beror lite grann på hur det är sopat.
Årets reningsarbete på Loftberget kommer att påbörjas inom några veckor.