Underhållande deckare med en mjukare framtoning än de så vanliga hårdkokta tilltalar mig. Och med sin huvudperson, rättsarkeologen Ruth Galloway, har Elly Griffiths, blivit en av mina favoriter. ”En orolig grav” är hennes femte roman om Ruth, hennes tvååriga dotter, kriminalkommissarien Harry Nelson (pappa till flickan) och hans hustru Michelle. Relationerna är invecklade och delikata. Att Ruth varken är polis eller särskilt vacker tilltalar, likaså att här finns utrymme för annat än brott. En studiekamrat till Ruth ber henne i ett brev att analysera ett sensationellt fynd av ett skelett från 400-talet, i något som kan vara ett romersk-brittiskt tempel. Men kamraten omkommer i en mystisk brand och Ruth tar dottern med och hamnar i en röra av skelettdelar och mer eller mindre hotfulla och rasistiska personer vid den historiska fakulteten. Med henne följer Cathbad, en kompis med böjelse för det ockulta. Han kallas druid och går omkring i kaftan, liksom i tidigare böcker. Han är sympatisk, men med honom och den infekterade härva Ruth hamnar i blir det väl mycket hokus pokus. Det är hög tid för Elly Griffiths att avveckla de ockulta inslagen, de behövs faktiskt inte. Upplägget fungerar utan dem. Och ett skeende i slutet av boken verkar antyda den utvecklingen. Ett plus för de humoristiska inslagen och ett minus för allt för mycket mysticism.
INGER LUNDQVIST
