Känsloladdat. Annika Isaksson, UngHästen, spelar Jenny som lever i en våldsam relation. Foto: Jonas Nilsson.
– Vi vet att våld förekommer i alla typer av relationer, men i dag fokuserar vi på mäns våld mot kvinnor, inleder Lena Stenvall. Hon och Kicki Lindholm, båda två verksamma inom psykiatrin i Skellefteå, ledde evenemanget.
Förutom att berätta om hur skeendet går till från det att en relation inleds och hur våldet sedan eskalerar, bjöd även teatergruppen UngHästen på en känsloladdad föreställning.
– Det är så svårt för oss att förstå hur den som älskar oss vill skada oss. Det går inte ihop, och det gör det svårt att lämna relationen, säger Lena.
Vem är förövaren?
– De här människorna drivs av att ha makt och kontroll, säger Lena och Kicki.
Att de inte skulle kunna kontrollera sin ilska är en vanlig myt enligt dem.
– De kan komma hem, låsa dörren, dra för persiennerna, sätta på stereon, och sen börja slåss.
Blir normalt över tid
"Jag skulle gå vid första slaget" är en vanlig inställning enligt Lena. När hon säger det hummar den fullsatta salen instämmande.
De exemplifierar hur någonting hemskt kan uppfattas som normalt, genom att Lena upprepade gånger ger Kicki beröm för hennes stövlar.
– Vi etablerar tidigt i förhållandet att det är normalt att kommentera klädsel, när komplimangerna sedan övergår i slagord upplever man det som normalt.
– I kombination med kontinuerlig mobbning och härskartekniker medför det en väldig osäkerhet för personen, och gör det hela desto svårare, säger de.
Hoppet håller en kvar
– Att leva i en våldsam relation är att leva med väldigt starka känslor. Skuld, skam och rädsla men också hopp om att det ska bli bättre. Det gör att man stannar kvar, säger Lena och Kicki.
Alla vi träffar upplever sig som äckliga, fula, feta eller tröga. De är ju inte sådana, utan har fått det pålagt sig.
