Beyoncé Foto: Daniela Vesco.
Maria Wallin: Beyoncé, Frida och Laleh
2016 kommer alltid vara året då det mesta blev lite mörkare. Men det kommer också alltid vara året av "Okay ladies now let's get in formation" och "Tjärdalen" på en scen. Den lokala kulturen har dominerats av kvinnor och vassa, politiska föreställningar – tre benämningar som sammanfattar de ljusglimtar som kulturåret 2016 bjudit på.
Årets avtryck
Två timmar fyllda av känslosamma manifest emot – och ibland för – gruvor. Föreställningen "Dagbrott" drabbade mig som ett slag i magen, där osäker gruvdrift gestaltades på ett träffsäkert vis. Teateråret har bjudit på många spännande uppsättningar, där kvinnor stått i centrum. Allt från Sara Lidmans "Tjärdalen" till humoristiskt viktiga "Under är jag bar".
Årets bästa
För mig är 2016 synonymt med en person: Beyoncé. "Lemonade" var årets politiska käftsmäll – inte bara ett musikaliskt mästerverk, utan också ett rakryggat inlägg i debatten. Hon har fått nog, och "Lemonade" är perfekt tonsatt ilska.
Årets bästa – från Västerbotten
Robertsforsbördiga Frida Hyvönen sjöng för första gången på svenska i "Kvinnor och barn". Stillsamt berättande och vackert sorgliga texter från mellanbygden var något som letade sig in i kritikerkåren, och in i mig. Där finns även Olov Antonssons "Nere och ute i AC län", som kan vara det vackraste som sjungits om Västerbotten. Och så har vi Gåskören, Skelleftebandet som skapat en 0910-patriotisk anthem i "208" och i början av året släppte ep:n "Sex fingrar i rabatten". Spåret "Nån som du" är hjärtskärande, 90-talsdoftande hiphopguld. Ska helst spelas i hörlurarna när du sitter på bussen mot Skelleftehamn.
Årets spelning
För min del har 2016 inte varit det bästa live-året. Men som alltid har det ändå innehållit guldkorn, varav ett inträffade för bara lite mer än en månad sedan. Laleh, en symfoniorkester och en smockfylld arena bjöd på både gåshud och danslust. En lite bortglömd bubblare är Cleos konsert på Verandan i mars; en kavalkad av nävar i luften och stenhård rap.
Det här hoppas jag på
Att kulturen blir ännu mer inkluderande och att Skellefteås gräsrötter prioriteras och belönas under 2017. Men sedan har jag också ett väldigt konkret önskemål: Att Giron Sámi Teáthers föreställning "CO2lonialNATION" kommer hit. Den kanaliserar röster från Sápmi som inte hörts förut, och vittnar om avslitna band samt sargade relationer mellan nationalstaterna och samerna. Av allt att döma innehåller den allt jag önskar för kommande år: berörande, viktig och samhällsreflekterande kultur.
Till sist
Vill jag se en värld som är lite mindre Günter och lite mer Zara Larsson. Det är banne mig på tiden.
Ted Kjellsson: Star wars, vilda västern och hjältar
Vi har haft kändisdödsfall, Brexit, ISIS, krig i Syrien och en idiot vid rodret i USA. Det finns fullt med kränkta troll i alla kommentatorsfält som avslöjar vilken ondska och intelligenskvot som döljer sig i vissa läger. Dessutom blev det prinsessan Leias last christmas. 2016 har levererat en ansenlig mängd skit så jag tänkte fokusera på roliga saker som motpool.
Roliga saker som serier, spel, film och allmänna nörderier. Hårda paket.
Årets comics
Millar och Miller. Frank Miller beslutade sig under 2016 för att göra en 3:a på sin 80-tals succe; Batman–sagan "The dark knights return". Tvåan på samma saga, som kom för några år sedan var inte så lyckad, men jag lever på hoppet och hoppas få läsa DK3 (som den kallas) i samlad form inom kort.
Sen har vi Mark Millar, författaren som dominerat comics-scenen ett tag. Han fortsätter att dominera och levererar comics på comics som utklassar de flesta verk med rörliga bilder. Hans bästa karaktärer/verk som kom ut 2016 är tidsresenärerna i Chromonauts och den åldrade rymdhjälten i Starlight och superskurkarna som gör sin sista stöt i "Supercrooks". Läs.
Årets tv-spel/app
Många har klagat på djupet i svenska spelföretaget Dice titel "Star wars battlefront", men snacka om I-landsproblem. Jag har då aldrig njutit mer i något annat Star wars-spel någonsin. Vet inte om det var 2016 som spelet släpptes, men det var 2016 vi spelade det hemma.
Pokémon Go-vågen är kanske över, men snacka om folkrörelse! Inte sedan folkgymnastikvågen på 50-talet har man sett något liknande. Ja, nu levde inte jag då visserligen men ni fattar. Hoppas det kommer fler spel som nyttjar verkligheten.
Årets film
Att Disney tog över både Marvel och Star wars trodde man skulle leda till en mussepiggifiering, men icket. "Dr Konstig" och "Bandit ett" var ju prima filmer. Både Marvel- och Star wars-universumet har fått någon form av självstyre som funkar. Vi lever just nu i en slags våt dröm där Marvel pumpar ut film på film med kvalitet, samtidigt som vi har blivit lovade en Star wars-film om året. Klaga inte. Njut så länge det varar.
Årets tv-serie
Denna serie visade att robotar fortfarande håller och att man i framtiden kan leva ut sina trolldrömmar i ett slags nöjesfält. Tänk er ondskan och de sjukaste kommentarerna från valfritt kommentatorsfält, fast i verkligheten på High Chaparall! Då har du "Westworld". Mycket nöje. En annan serie jag hittade under 2016 och som är värd att se, var "Black mirror". Glo gärna.
Andreas Eriksson: Röster som tystnat, Skarsgård och Malmros
2016 gick många berömdheter ur tiden. Det blev året som aldrig ville ta slut, och in i det sista skördade världskändisars liv. Men deras öden är redan väldokumenterade och de kommer att bli ihågkomna långt efter sin död. Därför känns det viktigt att inledningsvis få ägna några rader åt de som inte är lika uppmärksammade.
Årets minnesord
Eskil Gimerus skrev ner sin livsberättelse och satte punkt för den bara någon månad innan hans 90-åriga liv tog slut. Hans debutbok "Röster som tystnat" handlar om den lilla byn Bodberg och människorna där. Livsöden som aldrig nämnts i några tidningsrubriker, men som känns väldigt viktiga att bevara för eftervärlden. Eskil och andra som på eget initiativ skriver ner sina egna minnen är vardagshjältar. Den här sortens böcker blir sällan några storsäljare men de kommer att få stor betydelse för den som i framtiden vill veta hur livet var för människor som inte var så kända.
Årets resa
Christina Rickardsons självbiografi "Sluta aldrig gå" om hennes liv som gatubarn i Brasilien är både obehaglig och fascinerande. Hon hamnade i Vindeln men resan tog inte slut där. Sverige bjöd på nya upplevelser och ett tryggare liv, men ett sökande efter identitet tog sin början och krävde en resa tillbaka till Brasilien.
Årets svensk i Hollywood
Konkurrensen är inte direkt mördande, men Alexander Skarsgård hade huvudrollen som Tarzan i en film som drog in 350 miljoner dollar. Men nästa år kan han få konkurrens av brorsan Bill i den nya filmatiseringen av Stephen Kings "Det".
Årets tv-serie
"Better Call Saul" fångar stämningen från "Breaking Bad" men står på egna ben tack vare fantastiskt skådespeleri och ett genomtänkt manus. Bob Odenkirk stal showen som Saul i "Breaking Bad", men i hans egen serie får andra skådespelare gott om utrymme att glänsa.
Årets tidsresa
Flykten till framtiden är en charmig svensk komedi som förenar nutid och 70-tal, med fokus på det mänskliga utan att fastna i omständigheterna kring själva tidsresandet. Ulf Malmros har alltid gjort egensinniga komedier och den här var bjöd också på underhållning.
Årets superhjältar
Insiativet (ja, det stavas så) är en grupp maskerade brottsbekämpare som egentligen saknar superkrafter. Men de visar riktigt hjältemod när de trots allt ger sig i kast med farliga skurkar. En kul fejkdokumentär på SVT Play som de flesta kan ha missat, så passa på medan den fortfarande går att se.
Emelie Häggström: Rihanna, Kents farväl och en avskalad Frank Ocean
I en tid som vår, under ett år så mörkt som detta, behöver vi en motpol. När Elvira Brattico, professor i psykologi, då påstod att sorglig musik utlöser en utsöndring av lyckohormoner i lyssnarens kropp var jag inte övertygad, men nyfiken. Efter en del amatörmässig forskning kring saken från min sida vill jag mena att det som gör mig lycklig är musik i allmänhet, men ny musik i synnerhet.
Årets mest spelade
På Spotify, i hela världen och för andra året i rad, men även i min lägenhet: Rihanna. "ANTI", hennes senaste verk, är ett mästerverk. Hon går från att vara en hitmaskin. Från att definieras av de singlar hon släppt varje år sedan hennes karriär tog fart, till att släppa ett välproducerat och genomarbetat album efter att ha låtit oss vänta i flera år. Utmanande, modigt, innovativt, både ofokuserat och med knivskarp precision. Dessutom sjunger hon bättre än någonsin. Men kom ihåg; ingenting här är en egentlig radiohit eller en riktig dänga, detta är ett album som bäst avnjuts genom att spelas från början till slut. Och sedan en gång till.
Årets mest efterlängtade
Efter många om och men släppte Frank Ocean äntligen "Blonde". Ljudbilden är avskalad, minimalistisk, melodierna mjuka, arrangemangen ofta oväntade. Albumet känns lyxigt, kaxigt och fyllt av vemod. Han är transparent, utan att egentligen berätta särskilt öppet. Det är smärtsamt och fascinerande att få ta del av. Äntligen, tänker jag.
Årets album
Det finns ingenting hon gör som inte kommer att gå till historien. När hon i år, återigen helt utan förvarning, släppte albumet "Lemonade" kan det omöjligt finnas någon som inte förstår varför vi kallar henne Queen B. Bombastisk, fantastisk, briljant; Beyoncé Knowles. Albumet visar upp en större musikalisk bredd än vi sett tidigare och är i mina ögon, och öron, det bästa hon åstadkommit hittills. Hon tar ställning, är stark, sårbar, gråter ut, tar ut sin hämnd. Detta är en platta jag tar med mig, som har en given plats även i mitt 2017.
Årets största misstag
Lite nu och då hör jag människor säga att en sällan ångrar det en gjorde, utan det en aldrig gjorde. När jag nu ser tillbaka på 2016 inser jag att det kommer att få definiera mitt år. Tyvärr. Någonting jag verkligen kommer att få ångra 2016 är, och förblir, att jag inte såg någon av spelningarna under Kents avskedsturné. Jag hör nästa generation, de som aldrig hade chansen, undra hur jag tänkte. Jag hör mitt femtonåriga, Kent-beroende, jag undra. Jag har inget svar.