Det oftast en väl förborgad hemlighet. Det dimper sällan ned några stora räkningar i brevlådan.
De verkliga kostnaderna kan vi än mindre gissa oss till. Vad kostar det egentligen att få gips på den brutna armen? Hur mycket dyrare blir det om det blir kejsarsnitt vid förlossningen? Eller om barnet måste ligga några veckor på barn fyra i Umeå eftersom det är för tidigt fött?
Och den där operationen som inte kunde utföras i länet, utan krävde specialistkirurgi vid ett annat sjukhus?
Vad du betalar går desto lättare att räkna ut. Västerbottningar som har en inkomst betalar under innevarande år 11,30 kronor per hundra intjänade kronor i landstingsskatt. Den tas ut som en del av kommunalskatten.
Landstinget fick in skatteintäkter på nästan 5,5 miljarder kronor 2015. Det räcker till mer än hälften av budgeten. Till det fick man även statsbidrag på 1,6 miljarder kronor. Dessutom sålde man vård till bland annat andra landsting för 1,2 miljarder kronor.
En del sjukvård får man bidra själv med direkt ur plånboken, exempelvis vid läkarbesök eller när du ska laga tänderna. Patienterna bidrog med 286 miljoner kronor. Det är cirka tre procent av intäkterna.
Vad får man för det då? Jo, de 10 000 anställda får lön från drygt hälften av intäkterna. Resten bekostar bland annat lokaler, läkemedel, medicinskt material, IT och patientresor. Dessutom betalar landstinget bidrag till Region Västerbotten och Länstrafiken.
Men spelar det någon roll vad vården kostar? Ska vi göra medicinska bedömningar med kostnader som grund? Eller snarare, vad är vi villiga att betala för att må bra? Diskussionen blir mer och mer intressant och relevant desto mer den medicinska utvecklingen går framåt. Därför startar vi nu en ny serie om prislappen på vården.
Prislapp på vården: Det kostar en förlossning – ”Som ett kinderägg”