Susanne Backe går längs den steniga stranden vid Jävreån. Hon kikar över vattnet, chansen att få se utter finns visserligen, men är på dagtid väldigt liten.
– Uttern är ett nattaktivt djur, säger Susanne Backe, till Norrbottens Media.
Men spår efter utter är lättare att hitta. Spår i det här fallet är lika med spillning för det är den som noteras när uttern ska kartläggas.
Susanne Backe vet var man ska leta. Hon arbetar som biolog på länsstyrelsen Norrbotten och har under den senaste veckan tillsammans med kollega inventerat 131 potentiella utterlokaler längs Skellefte och Byske älvar från norska gränsen och ner till kusten.
På 52 procent av dem har de hittat spillning. När samma lokaler inventerades på 1980-talet var siffran bara 13 procent.
Länsstyrelsen utför regelbundet inventeringar i slumpvis utvalda vattendrag. Det har förekommit punktvisa inventeringar sedan 1980-talet, men sedan 2011 sker det regelbundet.
Totalt inventeras 828 lokaler i länet under en sexårsperiod. Vart sjätte år ska man återkomma till samma lokal för att leta spillning och spår av utter.
Än så länge är det glädjande besked. Förra året undersöktes Torne älv och det fanns utterspillning på 34 procent av de inventerade lokalerna.
Karin Nilsson/ Norrbottens Media