Vad krävs av dig för att bli deltidsbrandman, och vad får du egentligen tillbaka? Det var frågor som togs upp, och besvarades, på prova-på-dagen som ägde rum på räddningscentralen i Skellefteå i lördags.
Hit hade fem intresserade personer kommit för att se om de så småningom skulle kunna förstärka deltidsstyrkan i Skelleftehamn.
God fysik, ingen klaustrofobi eller höjdskräck, och en vilja att lära sig, var några av kriterierna.
– Men det allra viktigaste är att kunna samarbeta, berättar brandmannen Mikael Lundgren.
Och belöningen för den tid och energi som läggs på att göra samhället säkrare?
– En nationell och internationell kamratskap, brandmän emellan. Och kunskap om att kunna rädda liv även privat. För att bara nämna några, säger Mikael Lundgren
Men med 19 röd-gula år i ryggen ser Mikael Lundgren förändringarna tydligt; folk köar inte längre för att bli en del av kåren.
– Tiderna förändras, och jag tror en anledning till hur det ser ut idag är dels att vi i många år glömde rikta oss till kvinnor. Dessutom tror nog många fortfarande att de måste bo på orten för att kunna arbeta i styrkan där, men idag går det lösa på andra sätt, säger han.
På plats för räddningstjänstens räkning var också Patrik Sehlin, deltidsbrandman i Skelleftehamn sedan drygt fem år.
– Brandmanutbildningen var det roligaste jag gjort på många år. Någon oro för att jourveckor ska innebära att du blir helt låst ska ni inte heller känna, för alla är i samma sits och ställer upp för varandra vid byten, säger han.
En av de fem deltagarna som besökte prova-på-dagen var Emil Vanha, som länge velat bli just deltidsbrandman. Och efter att ha krupit genom trånga utrymmen, sågat i stockar och brutit upp bildörrar är drömmen om en egen overall fortfarande i högsta grad levande.
– Jag tycker att de vi fått veta och göra idag har gett en bra insikt i vad yrket innebär och jag kommer absolut fortsätta på det här spåret, säger han
Det allra viktigaste är att kunna samarbeta.