Bild Fredrik W 4: Fredrik Westerlund spänner bågen högt. Han vet att han skänker minst 60 000 kronor till barncancerföreningen för varje topp han kan bestiga, men också att han missar lika mycket för varje missad topp.
Fredrik Westerlunds unge son Sebastian har drabbats av cancer och genomgår behandling. Beskedet om sjukdomen var omtumlande för familjen och behandlingen är tuff, för alla, inte minst för Sebastian som måste hålla sig så frisk och stark som möjligt.
Vistelsen på barncancerkliniken i Umeå har gjort intryck på Fredrik Westerlund, inte minst då på hur vården bedrivs och hur patienter och anhöriga bemöts.
– Att en i sig deprimerande miljö samtidigt kan kännas fantastisk …
För Fredrik är det en sorts flashback i historien att hamna på sjukhus. Han föddes med en cp-skada och skulle egentligen inte kunna gå. Efter många, många dagar på sjukhus och många operationer kunde Fredrik lämna rollatorn i de tidiga skolåren.
– Jag känner samhörighet med barn på sjukhus och jag har med mig envisheten från mitt funktionshinder. Jag har alltid tänkt; ”Jag kan göra allt bara jag hittar ett sätt att göra det på”.
Fredrik Westerlund minns barndomsåren med promenader i skogen och längs stigen till sjön Gruttaure, en bit från pappa Birgers barndomshem i Jutis, Arjeplog.
– Jag har nog aldrig lärt mig se hinder, säger han.
Fredrik är uppväxt i Bastuträsk men har bott i Jutis och vistats där sen barnsben. Där har cancern varit en del av den kulturella uppväxten. Ingen i hans omedelbara närhet har drabbats, men släkt och bekanta. Jutis har inte för intet varit kallad för ”Änkornas by”.
– Det har skapat en kultur av att göra gott, att göra sin plikt. Visst är jag otroligt tacksam över välfärden, men det är viktigt att inte bara betala skatt, man kan fråga sig; ”Vad kan jag göra mer?”.
Han funderade över hur han skulle kunna göra som Jutis byaförening, det vill säga skänka pengar till cancerforskningen, och kom på ett sätt. Genom att utmana och motivera sig själv att bestiga fjälltoppar, något han aldrig gjort, skulle han kunna samla in pengar. Fredrik frågade företagaren Magnus Holmgren som direkt lovade skänka 500 kronor för varje topp Fredrik skulle bestiga.
På några timmar var en Facebookgrupp bildad och folk anslöt sig som bara den. Inom kort fanns löften om sammanlagt 8 000 kronor för varje topp Fredrik skulle fixa. En dag senare var siffran uppe i 20 000 kronor och i skrivande stund drygt 60 000 kronor. Det innebär minst 600 000 kronor sammanlagt om han bestiger alla tio topparna i Top of Arjeplog.
– Det här är stort för mig, och genom alla telefonsamtal vet jag att jag inspirerar andra med funktionshinder att göra något. Men visst skapar jag ett tryck på mig själv. Jag måste träna och hålla mig skadefri för att lyckas. Lika mycket som jag tjänar in för varje topp jag bestiger, lika mycket förlorar jag för de toppar jag inte lyckas ta.
Fredrik Westerlunds medfödda cp-skada göra att han måste släpa fötterna. Det går någorlunda bra uppför, men nedför är det svårt. Han har lätt för att ramla även om han går med vandringsstavar. Vilket också visar sig när undertecknad tar bilder på Galtispuoda. Fredrik ramlar men slår sig inte. Han ramlar på hårt stenunderlag och kliver upp. Han har lärt sig ramla sedan han var liten. Han har lärt sig ramla i 37 år.
– Det var faktiskt en granne som en gång såg mig leka med några barn som undrade om jag tränat judo, jag var ju så bra på att falla utan att skada mig.
Under samtalets gång tickar pengar in. Det ringer i Fredriks telefon. Vänner som erbjuder hjälp vid vandringarna.
– En kompis från Östersund erbjöd sig att komma till de långa etapperna. Då skulle vi ha med oss tält och gå så långt vi orkar. Guido van den Berg i Jutis har också lovat mig sitt stöd.
Alla talar om Fredrik.
– Jag är ingen hjälte, det är inte för sonen jag gör det här utan för andra som hamnar i vår situation. Genom våra besök på cancerkliniken har jag fått upp ögonen. Hjältar är de som skänker pengar.
Fredriks plan går ut på att börja med att bestiga Renberget.
BERTIL SUNDKVIST/NN
Bild Fredrik W 2: ”Jag kan göra allt, bara jag hittar ett sätt att göra det på,” Fredrik släpar fötterna, men det går att ta sig uppför.
Bild Fredrik W 1: ”Jag har med mig envisheten från mitt funktionshinder”, säger Fredrik Westerlund när han från Galtispuoda ser ut över nejden och över till Renberget, det första berget som ska bestigas i jakten på pengar till cancerforskningen.