"Vi borde ha agerat annorlunda för att på så sätt undvika denna oförsvarliga publicitetsskada", säger Marcus Melinder, ansvarig utgivare för Norran.
I dag publicerar Norran ett klander från Pressens Opinionsnämnd (PON). Tidningen, och ytterst jag som utgivare, fälls för att ha brutit mot god publicistisk sed när vi förra hösten berättade att en busschaufför skulle ha visat porrfilm i en skolbuss.
Pressens Opinionsnämnd klandrar NorranNorran är, liksom alla seriösa svenska medier, en del av det pressetiska systemet. Ett system som utgörs av Pressombudsmannen (PO) och Pressens Opinionsnämnd (PON).
Det innebär att vi har förbundit oss att följa de pressetiska regler som branschen själva har satt upp. Ett självsanerande system alltså och ingen lagstiftning. Istället talar man om att reglerna ska utgöra ett stöd för ”en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften”.
Under varje artikel som publiceras på norran.se finns en länk där du som läsare enkelt kan göra en anmälan till Pressombudsmannen. Kravet är att du är personligen berörd av den publicering som anmäls. Vanligtvis innebär det att du är namngiven eller på annat sätt utpekad. Publiceringen ska också ha skett inom tre månader från den dag anmälan inkom, om inte särskilda skäl föreligger.
Om en tidning, som Norran i det här fallet, klandras av Pressens Opinionsnämnd ska tidningen tydligt publicera nämndens uttalande. Häri ligger upprättelsen för den som har lidit en oförsvarlig publicitetsskada.
Utöver detta ska tidningen också betala en så kallad expeditionsavgift för att täcka kostnaderna för PO och PON.
Jag hyser stor respekt för både PO och PON och rättar mig naturligtvis efter deras bedömning och beslut.
I den aktuella fällningen anser både PO och PON att Norran borde ha låtit busschauffören få möjlighet att bemöta uppgifterna samtidigt som de publicerades. Det hade kunnat leda till att de felaktiga uppgifterna inte fick spridning genom vår publicering.
Man anser också att de åtgärder vi vidtog för att anonymisera busschauffören inte varit tillräckliga.
Jag hyser stor respekt för både PO och PON och rättar mig naturligtvis efter deras bedömning och beslut. Därför är jag i dag självkritisk. Vi borde ha agerat annorlunda för att på så sätt undvika denna oförsvarliga publicitetsskada.
Det ansvaret faller på mig och ingen annan.
Jag, och Norrans redaktion, lär oss av detta och tar med oss dessa lärdomar i vårt fortsatta arbete.