Gömmorna och terrängen graderas i svårighet i skala ett till fem. Svårigheten beror på problemlösning och hur svår cachen är att hitta, terrängen hur svåra de är rent fysiskt. En GPS är pålitligare än en mobil, med en felmarginal på någon meter.
Genom en applikation på mobilen, dyker de olika "cachen", gömmorna, upp.
– Det finns gratisappar, men vi har den officiella. Var vi än är kan vi genom den hitta gömmor i vår närhet, berättar Emma Stenlund.
Anton tycker om orientering och tycker att geocaching påminner mycket om det. Med hjälp av kartor på både mobil och GPS försöker de leta rätt på gömmorna. Där finns alltid en loggbok som ska signeras, men ibland finns även bytesgrejer.
– När du hittar en gömma registrerar du att du hittat den på datorn. Vill du ta en bytesgrej ska du lämna något av samma värde som det du tar, säger Anton.
Det finns flera varianter av gömmor. Vissa skriver du in koordinaterna till och är avklarad när du hittat den, medan andra har problemlösningar.
– Ibland kan det vara flera olika gömmor, till exempel med en kod och nya koordinater i varje. Sedan kan den sista gömman vara låst med ett sifferlås, säger Emma.
När de ska köra igång knappar de först in sina nuvarande koordinater, för att appen ska hitta gömmor i närheten. De väljer ut en cache att hitta, skriver in koordinaterna för cachen och sedan bär det av.
– Vi cyklar mycket, eller går. Ofta finns det en baktanke med gömställena, det kan vara en historisk plats eller fin utsikt, säger Anton.
En GPS är mer noggrann än en smartphone, med en felmarginal på bara någon meter, men både Emma och Anton tycker att en smartphone fungerar bra i början ändå.
GPSen piper till för att berätta att de anlänt till rätt plats. I en liten stenhög hittar de en vattentät låda, som legat där sedan 2005.
– Användaren som la ut den kallar sig för "blomsterflickan". Information om när den las ut och av vem står också i applikationen, säger Emma.
Hittills har vännerna hittat ungefär 200 gömmor. I Skellefteå upplever de att de är ganska själva på ungdomsfronten när det gäller geocaching.
– Det är mycket pensionärer och barnfamiljer. Det är fler nu än när vi började för ungefär tre år sedan, och det är ju roligt för då dyker det upp nya gömmor, säger Emma.
Cachen ska vara skyddad mot väder, ofta används vattentäta lådor. Den här ventilen satt under tak och loggboken skyddas av plast.
– Vi är ganska ensamma på ungdomsfronten, det är mycket barnfamiljer och pensionärer. Fast det är roligt att det blir fler, så det blir fler gömmor, säger Emma och Anton.
Anton och Emma har hittat cachen, den här gången en falsk ventil på en husvägg, som gömmer en loggbok på baksidan.
Ibland lämnas en geocoin eller travelbug i gömman. – Det är meningen att den ska resa, jag har haft en som varit i Kanada, säger Emma. En travelbug får följa med hem för att registreras och göms sedan någon annanstans.
För att hitta gömmorna finns det ofta ledtrådar. ”Under sten” är en klassisk sådan. – Det är ändå en utmaning när vi hamnar bland stenrösen, säger Emma.
– De med smileys på har vi hittat, berättar Emma. Applikationen hittar gömmor i närheten, just nu visar den vitbergsområdet.
GPS:en har guidat dem till en cache nere vid älven. Anton klättrar ner för att ta fram den. – Det är viktigt med tålamod, men tillslut lär du dig se var den troligtvis är gömd, säger han.