95 procent av alla hundar som tävlar i viltspår är jakthundsraser. Det säger Ann-Britt Strömberg och berättar hur allt började med Stumpan, en ren sällskapshund av rasen bostonterrier.
– Tidigare hade jag riesenschnauzer som jag körde bruksprov och personspår med, men på grund av en ryggskada orkade jag inte längre med så stora hundar.
Hon skaffade bostonterrier och av en slump testades Stumpan med en klöv – och högg direkt.
– När jag förstod hur roligt Stumpan tycker att det är, så bestämde jag mig. Viltspår passar mig perfekt, då jag kan anpassa träningen efter hur mycket jag orkar, säger Ann-Britt och tillägger:
– Stumpan blir helt fokuserad när jag tar fram spårselen och hon har fått beröm på jaktproven av domarna för sitt noggranna arbete.
Hon ville komma vidare, tränade och gick kurser i viltspår. 2011 knep Stumpan titeln: svensk viltspårchampion.
Stumpan är lite drygt åtta år och även finsk och norsk utställningschampion, dessutom saknar hon bara ett certifikat för att ta samma titel i Sverige.
Hur kan du nyttja viltspårstiteln praktiskt?
– Att söka skadat vilt, men det är inte mitt huvudmål, utan jag vill att hundarna ska må bra och alla hundar behöver jobba mentalt.
Ann-Britt Strömberg har fyra bostonterrier och håller på att träna ytterligare en hund i viltspår. För henne fungerar inte agility, ryggen klarar inte det. Hon menar att det mesta går att göra med de flesta hundar.
– Det sitter i hundägarens inställning, säger hon och tillägger:
– Man kan inte säga att hundar som inte aktiveras mår dåligt, det man kan säga är att hundar som tränas mentalt mår väldigt bra.
Reaktionerna hon fått på tävlingar är förvånade blickar – både från medtävlande och från domare.
– När vi sedan har fått förstapris, så tror jag att det har varit oväntat.
Alla hundar behöver jobba mentalt.