”Det blev snabba puckar får man lov att säga.” Häggnäsborna Lisa Johansson och Albin Sundqvist berättar om den dramatiska förlossningen. FOTO: PER LANDFORS/VK
Förvärkarna började vid fyratiden på lördagsmorgonen. Just då hade Lisa Johansson i Häggnäs utanför Hörnefors ingen tanke på att hon bara några timmar senare skulle ligga i en ambulans på väg i ilfart mot Umeå och Norrlands universitetssjukhus.
– Jag förstod att det började bli dags, men trodde inte att det skulle gå så fort, berättar hon för Västerbottens-Kuriren.
Hon klev uppoch tog en dusch för att lindra värkarna, som bara blev fler.
– De började komma så tätt att att jag förstod att det var dags att börja förbereda för att åka in till sjukhuset.
Hon väckte Albin Sundqvist, barnets pappa, som gick ut och började sopa av bilen medan Lisa ringde och varskodde förlossningen.
Därefter blev det riktigt bråttom.
– När jag gick för att gå på toa kom vattnet. Jag kände att hur det brände till och att bebisens huvud lagt sig i läge, säger Lisa Johansson.
– Vi tittade på varandra och tänkte att ”nu bär det av”, berättar Albin Sundqvist.
Paret kastade sigin i bilen och hade samtidigt kontakt med ambulansen som var på väg från Nordmaling. Direktivet löd att de skulle vänta in ambulansen vid Statoil i Hörnefors.
Till en början var det tveksamt om ambulansen ens skulle hinna fram.
– Efter några minuter blev läget kritiskt. De började göra oss redo för att det kunde bli aktuellt att föda i bilen, säger Albin Sundqvist.
Under tiden gjorde Lisa sitt yttersta för att så inte skulle bli fallet.
– Mitt första mål var att inte ha barnet hemma. Mitt andra var att inte behöva föda i bilen, berättar hon.
En stund senare kom ambulansen. Lisa lastades in och de satte av i ilfart mot Umeå med Albin i bilen bakom.
– Jag sade åt honom att åka efter så att vi skulle få med oss våra grejer. Det var först när vi åkt i väg som det gick upp för mig att födseln kunde bli av när som helst. Jag ville ju att Albin skulle få vara med, så jag bestämde mig för att hålla mig, berättar Lisa Johansson.
I Söderslättsrondellen vidsödra infarten till Umeå såg Albin hur ambulansföraren slog på blåljusen.
– Jag visste inte vad jag skulle tro. Om det redan var över eller om något blivit fel. Det var bara att hänga på, säger han.
Ingen fara på taket – däremot började det bli rejäl brådis.
– Ambulanssjukvårdaren ringde sjukhuset och meddelade att hon kunde se huvudet på bebisen, berättar Lisa Johansson.
Födseln slutfördes utan komplikationer på parkeringen utanför förlossningen vid Norrlands universitetssjukhus. Albin hann närvara, men det var med minsta möjliga marginal.
– Jag nästan hoppade ur bilen i farten och sprang över till ambulansen. I princip samtidigt som jag kom in kom Astrid ut. Hade jag snavat på vägen hade jag inte hunnit, säger Albin Sundqvist.
Slutet gott, alltinggott. Lilla Astrid vägde 3570 gram och mätte 48 centimeter. Efter sex timmar och några efterföljande kontroller kunde familjen åka hem.
– Allt gick ju hur bra som helst, men också väldigt fort. När vi kom in på BB var allt redan klart. Först då kunde vi börja redogöra för varandra vad som hänt medan vi var skilda åt, berättar Lisa Johansson.
Carina Bergman, Albins mamma, bor i Stockholm och fick höra om den äventyrliga förlossningen kort därefter. Hon anser att strapatsen förtjänar att uppmärksammas.
– Jag tycker att rondellen ska uppkallas efter Astrid, säger en stolt farmor.
Joel Lindberg/Västerbottens-Kuriren