Den här nyheten skulle Ulrika B Andersson vilja se under 2015.
I stället för att kunna hjälpa sin arbetskollega i brandhärden fick bergsarbetaren Samuel Pallin och mekanikern Gustav Granlund kämpa för sina liv.
Jag träffade dem hemma i Gustavs kök i Malå ett år efter branden i gruvan. Deras historia är stark. Den handlar hur slumpen avgjorde att de överlevde timmarna i brandröken tusen meter ner i gruvan. Slumpen att de fick med sig en extra syrgastub ämnad sin instängda kollega i gruvan. Slumpen att Samuel såg en skylt om en räddningskur och slumpen att Gustav i den tjocka brandröken trillade på kuren för ingen av dem såg den.
Både Samuel, Gustav och deras instängda kollega överlevde. Norran och övrig media rapporterade om det lyckliga slutet. Men ingen berättade om deras kamp tillbaka. Hur de både fick gå i terapi. Eller hur Samuel inte klarade av att vara nere i gruvan och blev sjukskriven. Efteråt kände de sig missförstådda och de upplevde inget stöd av ledningen.
I fyra artiklar tog jag upp; deras upplevelse, hur räddningstjänsten på plats hanterade den ovanliga branden, kommentarer av gruvchefen Niklas Frank och samarbetet mellan räddningstjänsten och gruvorna.
Men fick Samuel och Gustav upprättelse? Ledningen har inte hört av sig till dem. Men båda tycker arbetskamraterna har varit mycket stöttande.
– Jag tycker att det är tråkigt att vi inte har fått ett erkännande av cheferna. Att vi ändå gjorde någonting bra fast det vi gjorde inte får hända igen, säger Gustav.
Samuel jobbar numer heltid, men dagarna går upp och ner.
– Vissa dagar tänker jag lite mer på det, säger han.
Gustav är nu redo att lägga det här bakom sig och gå vidare.
– Arbetskamraterna tyckte att vi var modiga som tordes berätta om det här i tidningen och för mig kändes det lite bättre efter att vi fick berätta vår historia, säger han.
Efter branden färdades Gustav Granlund och Samuel Pallin med ambulanshelikopter till sjukhuset i Lycksele.
Gustav Granlund och Samuel Pallin sökte upprättelse.