Johan Nilsson / TT
Polismannen Anders Holmlund i Arjeplog vet var brotten begås och han vet vilka som begår dem. Men han kan ingenting göra. För Anders Holmlund får inte tillgång till en helikopter.
- Jag har försökt ta mig till ett visst ställe, men jag kommer inte dit. Jag vet med säkerhet att det pågår tjuvjakt på älg med terrängfordon där, säger han.
I Luleå tingsrätt pågår nu en rättegång om grova jaktbrott där fem män misstänks ha fångat, plågat och dödat stora rovdjur. Att männen ställs inför rätta är en framgång för polis och åklagare, men samtidigt sätter rättegången fokus på ett problem för de rättsvårdande myndigheterna: Jaktbrotten leder sällan till åtal, de blir sällan utredda, eller ens anmälda.
- Vår bedömning är att brottsligheten ligger på en ganska konstant nivå och att den är ganska hög. Det är särskilt utbrett i Västerbotten och Norrbotten, säger Robert Öhman, sektionschef för polisens underrättelseverksamhet i polisregion Nord.
Stort mörkertalMörkertalet är stort när det handlar om jaktbrott.
- Vi får in en del tips, men utifrån den bild vi har av problemet så får vi helt klart in alldeles för få, säger Robert Öhman.
Polisen jobbar i motvind och anledningarna till det är flera. Inledningsvis saknar nästan alla jaktbrott målsägande, skjutna älgars anhöriga kan ju inte göra polisanmälningar. Vidare omges tjuvjakten av en tystnadskultur där de utomstående som känner till brottsligheten sällan vill eller vågar tala med myndigheterna.
- Man är kanske släkt eller granne med varandra på små orter och man vill ju kunna bo kvar även efter att man har pratat med polisen, säger Andreas Nyberg, gruppchef för miljöbrottsenheten i region Nord.
Arbetet mot jaktligorna kan enligt Robert Öhman jämföras med det som polisen bedriver för att bekämpa kriminella mc-gäng.
- Det är mer komplicerat att utreda än den vanliga brottsligheten. Vår bedömning är att det här ofta sker i nätverk. En del är löst sammansatta, men en del är hårt slutna och väldigt svåra att penetrera för att få ut information.
"Ett genuint hat"Motiven för brotten varierar. En jägare kan sälja en vuxen älg till slakteri för 10 000 kronor eller mer, men all jakt motiveras inte enbart av pengar.
- Den drivs av ideologiska motiv, ett genuint hat mot de stora rovdjuren, säger Robert Öhman.
Andreas Nyberg lyfter även fram ett tredje problem som har med polisens organisation att göra. Tjuvjakt på älg eller liknande utreds lokalt, jakt på stora rovdjur utreds regionalt och den tredje kategorin, artskyddsbrott, är en nationell angelägenhet som utreds från Stockholm.
- Det gör att det finns ganska olika lägesbilder inom polisen, säger han.
Kollegan Holmlund i Arjeplog uttrycker det mindre diplomatisk:
- I bland tycker jag att intresset från polismyndigheten inte är så stort.
- När någon ringer och berättar om till exempel den här illegala älgjakten så är det pinsamt att behöva säga att "jag vet, men jag kan inte göra något". Det känns som skit måste jag säga.
Lars Pehrson / SvD / TT