2014 fanns det drygt 1 400 statliga arbetstillfällen i Skellefteå kommun. Det är en minskning med 40 procent jämfört med 1994. Det visar siffror från SCB som Norran sammanställt.
I inlandet är nedgången ännu större. I Norsjö, som är en av de hårdast drabbade kommunerna, har två av tre statliga jobb försvunnit på tjugo år.
Även om de statliga jobben totalt sett blivit färre i landet finns det städer och områden som klarat sig bra. Ett exempel är Umeå, där det idag är fler som jobbar i den statliga sektorn än 1994.
Det här är inget som förvånar forskaren John Östh, tvärtom. En studie som han och hans kollegor gjort visar att de statliga jobben minskade mellan 2001 och 2010, men att det är stor skillnad mellan olika kommuner.
Generellt är de större städerna vinnare, medan mindre orter är förlorare. Studien visar också att det inte alls sker samma snabba omflyttning av jobb inom det privata näringslivet som inom stat och landsting.
Det har gjort att John Östh kallar staten och landstingen för avfolkningsagenter.
– Politikerna säger att de anpassar verksamheten efter verkligheten. Men det är precis tvärtom. De statliga jobben flyttar i snabbare takt än vad folk hinner flytta efter, säger han.
De flesta jobben som försvinner är vardagsnära servicetjänster som polis, arbetsförmedling och SJ. Det påverkar även det övriga samhället.
– När jobb försvinner förlorar man långsiktiga möjligheter till försörjning. Underlaget för Ica och Konsum urholkas och till slut försvinner också de privata jobben, säger John Östh.
Men det är inte bara de kommuner som tappar jobb och befolkning som ställs inför stora problem. Det gäller även dem som växer snabbt.
Inte minst leder en överhettad arbetsmarknad till kraftigt höjda bostadspriser. Det har i sin tur gjort att statliga omflyttningar blivit dyrare, då hyreskostnaderna skjutit i höjden i områden dit myndigheter valt att flytta.
John Östh varnar även för en allt mer segregerad arbetsmarknad, när jobben för högutbildade koncentreras till vissa städer och områden.
Hur går då den här utvecklingen ihop med att politiker från alla läger pratar om att hela Sverige ska leva? Ja, enligt John Östh handlar det om ren okunskap.
Ett problem är synen på län och regioner. Oftast görs jämförelser mellan länen och då syns inga tydliga skillnader. De stora omflyttningarna sker i stället inom länen, framförallt till residensorter och andra städer där den politiska makten samlas.
– Till exempel är Botkyrka och Tensta värst drabbade av att statliga tjänster försvinner. Så man kan inte heller bunta ihop alla storstadskommuner, säger John Östh.
För en tid sedan tog debatten ny fart när Skatteverket ville stänga nio kontor, bland annat i Lycksele. Det ledde till skarpa protester och nu har nedläggningsplanerna stoppats, åtminstone tillfälligt.
När diskussionens vågor gick som högst hölls även en tv-sänd debatt mellan landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) och hans företrädare Eskil Erlandsson (C). Men den var inte särskilt upplyftande, tycker John Östh.
– De hade olika förslag men båda var lika fel, säger han.
Eskil Erlandsson pratade om att öka företagsamheten på landsbygden. Men det är inte där skon klämmer – glesbygden har redan dubbelt så många företag per capita som Stockholm.
Sven-Erik Bucht framhöll i sin tur att statliga myndigheter borde flyttas ut. Men enligt John Östh vore det bara olyckligt att splittra upp fungerande myndigheter.
– Det man i stället borde tänka på är att se till att servicejobb som är till för människorna blir kvar, säger han.
Överhuvudtaget tycker John Östh att människan måste sättas i centrum i myndigheternas regleringsbrev. Inte bara effektivitet och ekonomi:
– Lite skämtsamt kan man säga att det mest effektiva vore att samla alla poliser i samma hus. Men det skulle knappast hjälpa brottsbekämpningen.
– Om man sätter människan i centrum behöver man inte heller prata om glesbygds- eller förortshänsyn. Då löser det sig naturligt.
Lite skämtsamt kan man säga att det mest effektiva vore att samla alla poliser i samma hus. Men det skulle knappast hjälpa brottsbekämpningen.