Repar. Bandet har sin replokal på Mullberget. Här övar Lina Eriksson, bas. Foto: .
"Moskva 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron." Så lyder baksidestexten på Dmitrij Gluchovskij science fiction-roman "Metro 2033", en dystopisk framtidsberättelse om livet efter undergången.
I den kalla, mörka tunnelbanan tar också Prospekt Mira avstamp. Hur känns det där nere, under marken? Hur låter det? Vad är det för väsen som rör sig i det slingriga tunnelbanesystemet? Prospekt Mira förflyttar oss från ett soligt Skellefteå, till ett Moskva efter undergången.
– Vi är ett konceptband, vilket innebär att all musik vi gör utgår från just det scenariot. Men det handlar främst om att förmedla känslan – hur känns det där nere i tunnelbanan? säger Zandra Asserholt Forsséll, gitarrist.
Bandet, som består av Zandra Asserholt Forsséll, Lina Eriksson, Sasja Holmqvist, Anton Lindh och Robin Lodberg, har funnits sedan februari 2016. Det melankoliska konceptet kom till efter att de namngav sig själva – Prospekt Mira är nämligen en station på Moskvas tunnelbana. Efter en diskussion om bokserien "Metro" var det självklart. Det var där deras musik skulle befinna sig.
– Vi spelar postapokalyptisk postrock, långt från de traditionella formerna. Varje låt är döpt efter en tunnelbanestation i metron, säger Sajsa Holmqvist, sång och synth.
Musiken är molande, monoton, atmosfärisk, med oväntade takter och synthbaserat. Vissa låtar har sång, men de flesta är instrumentala.
– Om vi tar låten "Botaniska trädgården" som exempel. Där finns gladare inslag, inspirerat av hur en trädgård kan låta men med samma grundkoncept – "Botaniska trädgården" är en tunnelbanestation", säger Zandra Asserholt Forsséll.
I musiken ryms mycket mer än vers, brygga, refräng. De beskriver den kreativa processen som dynamisk, där de alla hjälps åt att skapa ett musikaliskt, parallellt universum.
– Jag skulle vilja beskriva oss som organiserat kaos, både när vi gör musik och vår musik. Det är det som gör det så kul att spela. Vi har inga begränsningar, säger Lina Eriksson, bas.
De har släppt låten "Komsomolskaya" på soundcloud, och är också aktuella i ett projekt tillsammans med Museum Anna Nordlander, där gjort en låt med inspiration från konstnärens brev. På fredag spelar de på Trästockfestivalen för andra gången.
– Det känns otroligt roligt och vi har utvecklats mycket sedan förra året. Vi är peppade, säger Lina Eriksson.
Vi spelar postapokalyptisk postrock, långt från de traditionella formerna. Varje låt är döpt efter en tunnelbanestation i metron.
Prospektet. Anton Lindh, Robin Lodberg., Lina Eriksson, Zandra Asserholt Forsséll och Sasja Holmqvist spelar på Trästockfestivalen på fredag. Foto: Maria Wallin.