Tragik. Operan skildrar både gränslös kärlek och sorg. Foto: Anders Alm.
Historien om Tetrapak-arvingen Hans Rausing och hans hustru Eva har knappast gått någon obemärkt förbi. Sommaren 2012 blev deras tidigare rätt så anonyma liv omskrivet i tidningar och varje liten detalj av deras osunda leverne var plötsligt en av modern tids mest välkända. Något som egentligen inte är särskilt konstigt med tanke på den tragiska händelse som till slut kom ikapp deras destruktiva livsstil.
För parallellt med att tillhöra världens rikaste svenskar var paret Rausing djupt nedgångna i ett tungt narkotikamissbruk. Ett missbruk som pågick under lång tid och resulterade i att paret levde avskilt från omvärlden instängda i ett av 700 miljoner kronor-hemmets våningar. Tack vare sin rikedom kunde inget, förutom döden, stoppa dem.
Operan "Stilla min eld" skildrar deras livsöde och den tid som Hans Rausing levde instängd med sin döda fru vars liv slocknat efter en överdos. I två månader låg hennes kropp gömd under en hög av sängkläder och sopsäckar i parets sovrum medan Hans Rausing inte förmådde sig att inse vad som hade hänt. Uppsättningen väcker vissa frågor kring vad ett liv i rikedom kan göra med en och lyckas också relativt bra med dessa frågeställningar även om det mest blir spekulationer. Vad som däremot går att fastställa är librettots övertygelse om Hans Rausings (gestaltad av Linus Börjesson) villkorslösa kärlek till sin fru.
Musiken är komponerad av Nicolai Dunger, till vardags popmusiker, och kompositören Fredrik Högberg medan librettot är skrivet av Kerstin Gezelius och Alexander Onofrios. Tillvägagångssättet strider mot traditionen då texten kom till efter musiken, men å andra sidan är inte heller "Stilla min eld" en traditionell opera. Detta är däremot väl värt att nämna då musiken och librettot flyter fint ihop och ibland går sin egen väg i stycken där det är önskvärt.
Med en förkärlek till intensiva tempoväxlingar vill regissören Kristofer Steen (tidigare "Rigoletto" och "La Bohème") berätta en morbid och samtidigt sann historia. Fast på ett respektfullt sätt. Det efterlevs, men stundvis begränsas historien. Där operan hade mått bra av att gå på djupet gnuggar den bara på ytan. Annie Fredriksson som Eva Rausing hamnar tyvärr utanför den snygga ljussättningen lite väl ofta dessutom, trots hennes viktiga roll.
"Stilla min eld" kommer däremot till sin rätt när historien, känslorna och sången får brinna. I den andra delen blir stämningen desto mer aggressiv, då Hans Rausing börjar inse situationen, och det är också då musiken sätter sina kraftigaste intryck. Stråkarna i Norrbotten NEO är den stora hjälten i denna morbida berättelse om en man vars verklighetsförankring gått vilse, troligtvis både på grund av ett överflöd av droger och en gränslös mängd pengar.
Skildrar den tid som Hans Rausing levde instängd med sin döda fru vars liv slocknat efter en överdos
Omskrivna. I operan "Stilla min eld" spelas paret Rausing av Annie Fredriksson och Linus Börjesson. Foto: Anders Alm.